Tågresan till Riksgränsen gick fint men redan på fredagsmorgonen började Kristian känna sig irriterad i halsen. En irritation som övergick i kraftig förkylning under loppets första dygn och som satte stopp för fortsatta äventyr i Arvidsjaur. Kristian var självklart tvungen att bryta för att undvika lunginflammation eller något ännu värre. Jag kände mig förhållandevis fräsch och bröt väl mest av det skälet att jag inte hade lust att fortsätta själv. Hela vårt upplägg gick ut på att vi tillsammans skulle hålla ett ambitiöst tidsschema för att komma fram till Smyghuk på ca 120 timmar. Vi låg trots Kristians förkylning, elak motvind de första 13 milen och en punka i fas med schemat. Jag övervägde att cykla vidare själv men kände mest olust inför tanken – min mentala förberedelse var uppbyggd på idén om ett oavbrutet partempo.
Kristian har sovit och ätit gott.
De femtio milen mellan Riksgränsen och Arvidsjaur var en av de finaste cykelupplevelser jag haft. Underbar natur upplevd i ambitiös komfortfart, perfekt cykeltemperatur ända fram till 2 tiden på natten då det blev kallt i vanlig ordning.