Det är naturligtvis många chalmerister som cyklar. Men några utmärker sig mer än andra.Den förste jag kommer att tänka på är Gustaf Dalén som föddes den 30 november 1869. Han växte upp på en bondgård i Stenstorp strax söder om Skövde. Dalén var redan som barn ett universalgeni. Han lagade trasiga redskap, gjorde tekniskt finurliga uppfinningar som fick folk i grannskapet att häpna. En god läromästare tycks han ha haft i sin far som inte heller var tappad bakom en vagn.
När Dalén var i 15 årsåldern fick han upp ögonen för cykeln. Han tyckte att det var den mest effektiva maskin han kunde tänka sig. Att med så ringa kraft uppnå en fantastisk hastighet var något helt nytt och revolutionerande. Dalén satte igång att bygga cyklar. Först en med två lika stora hjul sedan en höghjuling. När Dalén var 17 år gjorde han sina första försök som cyklist. Han fick så småningom upp fart och balans. Under en vådlig tur vurpade han dock in i en stengärdsgård. Styrändan satte sig i Daléns lår och han blev konvalescent under en period. Han arbetade då med att förbättra sina cyklar.
I början av 1892 bestämde sig Dalén för att bli ingenjör. Det fanns en ingenjörsutbildning i Borås som han på sommaren samma år bestämde sig för att åka ner till för en inspektion. Han hade dessförinnan gjort ett hastighetsprov. Detta genom att samtidigt som tåget avgick från Stenstorps station klockan 13.20. ge sig iväg på hojen mot Sörby, en sträcka på tre mil. Provet utföll till Daléns belåtenhet då han kom fram till Sörby station samtidigt som tåget, trots två felkörningar. Resan mellan Stenstorp och Borås var i det närmaste 20 mil tur och retur. Dalén klarade av sina ärenden i staden och var tillbaka i Stenstorp efter ett och ett halvt dygn. Dalén tyckte det var helt fantastiskt.
Gustaf Dalén började aldrig på ingenjörsutbildningen i Borås. Istället hade han fått korn på Chalmers i Göteborg och på hösten 1892 började han på skolan. Gustaf Dalén kom att utvecklas till en av Sveriges främsta uppfinnare och fick nobelpriset i fysik 1912. Ända fram till sin död 1937 var cykeln den mekaniska konstruktion som han beundade mest.
En annan chalmerist är Kristian Lindgren som började sina studier i fysik på Chalmers 1979. Han har kommit att utvecklas till professor och en hängiven superrandonneur. Som forskare inom, bland annat, området hållbar utveckling eller hur vi ska rädda jorden så åker han titt som tätt iväg på olika konferenser och seminarier. Det kan vara London eller Venedig eller som i förra veckan till Norrköping. Seminariet i Norrköping var på torsdagen. Helt i den Gustaf Dalénska andan tog Lindgren naturligtvis cykeln och trampade de 35 milen dit på onsdagen höll föredrag på torsdagen och cyklade hem på fredagen. Om jag inte förstått det helt fel så handlade seminariet om hur man ska visualisera åtgärder som minskar koldioxidutsläppen. Man kan anta att cykelturen gjorde större intryck än föredraget.
