Carlsson

2011-12-29T13:01:00.000-08:00

Gott Nytt Cykelår:

Jag vill också tacka alla goa cykelkompisar för fin gemenskap och många mil tillsammans!

2012 blir kanske ett mellanår, vätternrundan och några brevelopp är inmutade kanske hänger jag på en flech också.

PBP 2011

2011-08-27T13:54:00.000-07:00

Under förberedelserna funderade jag en del på hur det skulle vara att sitta på Columbusen i 120 mil, karbonhojen som de tre senaste åren varit min vapendragare. Den är hårdare än min gamla stålräser och av någon underlig anledning försedd med ett stenhårt spurtstyre. Och nog blev det hårt alltid. Kände mig ganska sönderskakad efter 80-90 mil. När man kör PBP ska man nog undvika hojar med spurtstyre, kort hjulbas och 23 mms däck, om man vill slippa vibrationsskador. Under loppet träffade jag på några cyklister som imponerade mycket.

Den förste var en enbent kille som trampade med det ena benet medan stumpen på det andra, som var ca 15 cm lång från höften räknat, tog stöd i en liten specialställning. Att cykla PBP med ett ben är så imponerande att jag inte kan gnälla det minsta i det som skrivs fortsättningsvis. De andra är killarna från Stockholmstrakten som krossade det svenska rekordet och rullade in relativt fräscha på lite drygt 51 timmar. Bra gjort av KalleGunnar och Johan M mfl. Den tredje snubben måste ha fått en fix idé. Blev faktiskt lite knäckt när jag snackade med honom. Han körde på en hoj inte helt olik den på bilden här ovan. Tror att han sade att utväxlingen var 48 - 17 och att nedförsbackarna var lika jobbiga som uppförsbackarna. Fix alltså dvs. inget frihjul. Själv hade jag som målsättning att matcha Charles Terront som vann det första PBP år 1891 på tiden 71 timmar och 22 minuter. Charles körde också fix men hade åtminstone två växlar. Bakhjulet var kuggat på båda sidor och genom en snabb operation med vingmuttrarna kunde han vända på hjulet. Det var lagom inspirerande och lagom ansträngande att köra på Charles schema.

Jag tycks ha haft mer tur med vädret än många andra. Lite duggregn var allt, annars helt perfekt cykelväder. Ska jag klaga på något så var det innan starten. Vi stod och väntad på att startskottet skulle gå i ca två timmar i stekande sol och säker 30 grader varmt. Kände mig helt utlakad när vi rullade iväg. Så småningom fick jag dock fin balans på metabolismen och mådde fin fint under de tre dagarna som det tog mig att genomföra loppet.

Cyklade med lite olika gubbar men Pennman och jag hängde ihop i ca 100 mil. Kristian, Åke loket och Henrik E mellan 20 och 70 mil. Vi sov rejält i Brest och åt minst en timma på varje kontroll, Det var ju riktigt god mat fattar inte var den tog vägen bara. Det var hur mycket input som helst men ingen output. Kompressorn och gasverket gick på högvarv! Både Åke och Pennman körde sönder sina framväxlar, mycket tid gick åt till att få det fixat. Båda var överens om att man använder framäxeln lika mycket under PBP som under en hel säsong på västkusten. Båda är sådana där urstarka killar som nästan aldrig använder lilla klingan här hemma. Där nere ville de väldigt gärna ha den.
Sammanfattningsvis tycker jag att det var en härlig upplevelse. Var så där lagom plågad på slutet så att glädjen och lyckokänslan vid målgång blev den rätta. Inte blev det sämre av att min fru och Pennmans fru och Åkes sambo möte upp med champagne och pilsner, russin och nötter, pussar och kramar. Får se hur det blir med PBP 2015. Målsättningen, inspirerad av Ove Fundin: att köra ihop en medalj till varje unge är nu klar Och om jag förstår min fru rätt blir det inga fler. Kanske man skulle ha en egen PBP-medalj som man kan sitta och spegla sig i på hemmet så småningom. Får också se hur det blir med bloggen framöver. När jag började skriva om mina cykelupplevelser var tanken att ta mig från ett PBP dvs 07 till nästa dvs 2011 och sedan sätta punkt. Men det har varit roligt och känns fortfarande meningsfullt så det blir kanske fler bloggningar.

DAX!

2011-08-17T01:43:00.000-07:00

I morgon rullar vi i väg, först Kiel färjan och sedan non-stop körning till hotellet. Det är planen. Första utmaningen kommer att bli stuvning av bil. Får man in tre hojar i en Pasat? + Tre gubbar med bagage? Ögonmåttsbedömning pekar på att det går!
Det mesta känns annars OK. En tennisarmbåge gnäller lite. En tio år gammal muskelbristning i låret pratar också med mig då och då. Det är väl ålderskrämpor.
Annars har YRs väderprognoser fått känslolivet att åka berg och dalbana de senaste dagarna. Det är visserligen relativt långt kvar för att kunna få mer säkra prognoser, men man kikar ju ändå. Gårdagens prognos var ruggig, enligt den så skulle det både regna och blåsa mer än 07. Dagens prognos däremot förefaller riktigt bra. Vädret kan man ju ändå inte påverka men vädret påverkar utrustningslistan och packningen. Antar att söndag förmiddag blir tidpunkt för beslut om vad som ska med och vad som inte ska det.
Sedan tror och hoppas jag att min GPS nu är rätt programmerad för att bli en bra hjälpreda där nere. Här hemma funkar det precis som jag vill. Nu återstår det väl egentligen bara att äta och äta och äta. På söndag klockan 16.00 går första starten.

Två veckor kvar till...

2011-08-07T00:58:00.000-07:00

I morse regnade det ute när jag vaknade. Skruvade på mig och mådde gott. Gårdagens hårda tretio-milare med gamla Fléche Nordique-gänget blev en ruggig genomkörare.
Åke"Hälsenan" Haraldsson får omgående tillbaka sitt gamla tillnamn "Loket" Jäv... vad han grillade. Kul att han också tycks vara helt besvärsfri. Hälsenor kan ju ta tid.
Kristian som smygtränat med Eva enligt ett långdistanskoncept var i gammalt gott slag. Själv fick jag tugga styrlinda, men det är faktiskt riktigt gott och energirikt. Inför PBP var det precis en sådan genomkörare jag behövde.

Vädret under gårdagens rejs var riktigt bra: lite, lite regnskvätt i början för att sedan bli solsken, lagom varmt och ganska justa vindar. Vi var nio man som drog iväg från Prem mot Fjärås, Borås, Svenljunga, Måraklev, Varberg och hem. Rutinerade randonörer hela gänget. Jag gjorde ett försök att hålla ihop gänget de första milen men det var olika tryck i benen på varje gubbe. Och i Fjärås så blev det Åke, Kristian och jag som körde runt. Tänkte att det skulle bli en behaglig resa i bra fart. Men Åke ville ha full fart vilket det också blev i huvudsak hela vägen. Nu återstår bara lite lätta pass så att man inte rostar ihop före den 21 augusti.

Matrunda!

2011-07-24T02:14:00.000-07:00

Tidigare i veckan hade jag räknat ut lördagens 20 milare. Väderprognosen talade om mycket, mycket regn. Men på fredagskvällen talade spåmännen om lite. Och vi fick ett fantastiskt gott väder i 17 mil för att sista timman drabbas av hård men uppfriskande nederbörd. Vi var 6 PBP aspiranter som drog iväg + klubbens nye ordförande och fotografen Björn. Benen kändes pigga och ville väl sprätta iväg men eftersom ordföranden var med i gänget så blev siktet mer istället på matraster, pizza, kaffe och bulle mm. Det blev en riktigt myspysig tur med mycket utrustningssnack inför frankrikeäventyret.

En månad kvar till PBP:

2011-07-22T13:48:00.000-07:00

Nu är det nära! Vad mer finns att säga, huvudet är fullt av tankar angående utrustningslistan. Just nu funderar jag mest på vilken framlampa jag ska välja. Har en bra pannlampa men som alla pannlampor är den snudd på oanvändbar vid regn. Lyser mer på regnet än på vägen. Är det någon som har tips på bra cykellampa helst med vanliga batterier. Annars har det varit så mycket snack om hälsenor i randonörleden att jag änna själv tycker att det börjar kärva runt hälen. Men det är väl bara som det ska vara så här fyra veckor innan start. På måndag är semestern slut och touren också slut. Himla spännande och bra ettaper de senaste dagarna. Under semestern har jag lyckats klämma in en och annan tur mellan segling och kalas. Om det inte regnar i morgon bitti så får det bli ett 20 mila breve med HCK.

Konkurrensen hårdnar!

2011-07-01T03:17:00.000-07:00

Frun såg ett TV-program om Vätternrundan här om kvällen. Hon som alltid varit intresserad av att springa. Jag skulle nog ta och köra den där rundan sade hon. Sagt och gjort: konkurrensen om träningstid startade omgående. Vem var det som var tvungen att ta bilen till landet och handla tunga matkassar på vägen. Vem var det som fick en härlig träningstur på nio mil. Bra kört gumman!

Semester

2011-06-26T07:10:00.000-07:00

Midsommarfirandet blev en traditionell klassiker där sillen och nubben fick konkurrera med lekar och spel. När jag nu i efterhand ser en bild så syns det tydligt att träningsabstinensen plågar mig. Närmare en cykel än så här kom jag inte under helgen.

I dag blev det en fin tur, stack från Malö vid nio och tog mig över Ljungskile och Backamo till Gbg.
Snittet blev inget vidare, ägnade mig mer åt min nya leksak Garmin 800 än att cykla.

21.49

2011-06-03T23:56:00.000-07:00

60-mil med start på torsdagsmorgonen klockan 7 på Statoil i Backa. Kanonväder var utlovat och kanonväder blev det. HCKs randonörkansli hade lagt in ytterligare två startider denna dag. Klockan 15.00 drog det iväg ett tiotal och klockan 18.00 ytterligare några. Men klockan 7 var det säkert 20 personer som skulle ta sig an de 60 milen till Eda glasbruk uppe vid norska gränsen.

En fin sydvästan gav stöd i ryggen norr ut. Inledningsvis hade jag funderingar på att helt koppla loss från alla grupper och ta mig an resan i mitt eget tempo. Men det gick så lätt och fint i den nio-grupp som formerade sig på direkten. Jonas och Sofia, tre retrorandonörer med Aron i spetsen, Kanderholm, Pennman, Gunnarsson och jag. Vid första stämplingen i Ljungskile var vi faktiskt tvungna att kolla så inte minimitiden underskridits De flesta hade bokat övernattning uppe i Värmland och tyckte väl att de kunde ösa på lite. I Uddevalla kopplade Jonas och Sofia loss, strax dessförinnan hade Kanderholm valt att ta sitt egna tempo. Den kanske enda svårnavigerade punkten på banan är min kära gamla hemstad Uddevalla, inga problem, kan cykla sovande här igenom. I Bäckefors var det Lunch nummer 1. mackor, banan och dricka. Nu började retrorandonörerna bli lite slitna. Kör ju på cyklar med utrustning som ser ut att komma från sekelskiftet 1800-1900.

Avsnittet mellan Bäckefors och Årjäng är riktigt tufft och slitsamt. Långa hårda backar upp och ner mest hela tiden. Gunnarsson och jag tarmpar nog på lite hårdare än vad vi är skapta för. Maskinen Pennman verkar oberörd men hungrig är han i vart fall framme i Årjäng. Där blir det en god mosbricka med tillbehör på stadens grill. När vi kör vidare märker jag att Pennman fått med sig grillen från Årjäng. Efter bara en halvmil beordrar Gunnarsson oss att köra vidare, ska "sova" säger han. När en rutinerad gammal kustjägare säger så då måste man åka vidare även om jag själv inte hade haft något emot att ta mig en lutare på maten. Jag får fart på benen igen och börjar fundera på om det kanske är möjligt att klämma denna krävande 60-milare under 24-timmar. Hade vart roligt och med Pennman som dragdjur kan det gå. Pennman är en GRYM cyklist. När snabbåkarna på Vättern resonerar om hur de ska klara sub 7 eller 8 så säger de alltid - "har vi med oss Pennman så kan det gå" Eller man kan läsa på forum efter en lyckad sub- sattsning "utan Pennman hade vi inte klarat det". Penmann har dock aldrig kört längre än 40 mil förr. Ett osäkert kort mellan 40 och 60 alltså. Det är då mitt i natten som tiden bara rinner iväg, det är då som det kan ta en halvtimma att sätta på sig en pannlampa.

Hur som helst så matar vi på till Eda glasbruk, fångar en äldre man i en trägård för påskrift. Han är både nyfiken, pratsam och noggrann. Det första exmplaret av människa som vi nu stöter på som lite misstroget försöker förstå vad vi gör. "Från Göteborg i morse - hit - och nu tillbaka igen, säger ni???"

När vi vänder tillbaka söder ut får vi vinden emot, ganska tungt här och där, Det är också på denna sträcka ner till Årjäng igen som Pennman riktigt kommer till sin rätt. Han verkar nästa trivas med att ligga i fronten och bara mosa på. Efter Årjäng lägger sig vinden nästan helt och resan söder över fortsätter under bästa tänkbara förhållanden. Varmt och gott, sätter inte på arm- och benvärmare förän framåt midnatt. Någonstans mellan 45 och 50 mil tar vi en liten bensträckar. Pennman som är en bra kamrat men en ganska tystlåten kille låter mig då förstå att han har lite skav i baken. Efter ytterligare några mil ser jag att han drar i byxorna och fixar med sittställningen. Jag rullar upp och följande nattliga konversation följer. "Jag har en burk Assos, vill du ha en klick. Nä jag har risifrutti.--- I baken??--- Jaså är det rumpsalva." Det blir inte mer sagt om detta och kanske det enda tecknet på Pennmans orutin mellan 40 och 60 mil. Bättre cyklist har jag aldrig kört med. Åke "Loket" Haraldsson kanske men han har pajat hälsenan. Hoppas verkligen han får ordning på den snabbt.
När vi rullar in på macken i Hisings Back har solen just gått upp. Bättre kaffe än detta har jag aldrig druckit.

40 mil med hårda gubbar!

2011-05-23T01:59:00.000-07:00

Lördagens 40 milsbreve i gott cykelväder blev en bra prövning. Efter den gemensamma starten av ca 25 randonörer grupperade sig deltagarna pö om pö. Jag hamnade med Pennman, Aarnseth, Dr Bike och Kanderholm. Den norr 40-milaren är känd för många och hårda höjdmetrar och backarna är kanske tuffast i början av loppet, innan man blivit varm. Efter si så där 12-13 mil får Pennman en punka. Aarnseth, Pennman och jag fixar med punkan medan GPS-grabbarna trampar på lite försiktigt tryggt förvissade om att loken lätt kommer ikapp. Och ikapp hade vi säkert kommit så småningom om vi inte ganska omgående blev stående i Taberg sökande efter rätt väg. Färden går vidare till Tenhult och Vaggeryd. I Vaggeryd fick vi säker vägledning av ortsbefolkningen och trampade glatt vidare. En underbart vacker liten skogsväg tar oss söder ut. Efter en halvtimma tar asfalten slut? Efter det att vi konsulterat en svampplockar förstår vi att vi kommit utanför kartbladet och enda sättet att komma rätt är att trampa tillbaka till Vaggeryd för att där finna ny och bättre bäring ut. Äntligen kommer vi på rätt spår. Pennman och Aarnseth har kört på hårt hela tiden men nu slår det gnistor om hojarna och i ett nafs är vi framme i Gällstad. Loken måste ha kol och det blir en skön matrast med Kebabtalrik. Sedan är det full fart resten av vägen till mål, lite lurigt med vägval här och där men inga fler felkörningar blir det. Rullsnittet blir riktigt bra på denna krävande bana och totalsnittet inte så tokigt med tanke på alla navigeringsmissar vi hade. GPS-killarna har taget det lungt och fint men ikapp kom vi aldrig. De var en halvtimma före oss i mål.

Efter en god natts sömn drog frun och jag iväg med vår kära gamla segelbåt. Den låg på nåder på Tånguddens Marina och skulle sänkas på måndagsmorgonen om den inte var borta då, sa varvskillen. En frisk sydan blåste upp oss till hemmahamnen Malö på rekordtid. Själv känner jag mig lite stolt över att ha klämt 42 landmil och 40 sjömil på 32 timmar utan att ha förbrukat en enda liter bensin. MP har fått nya språkrör kanske de behöver ett nytt affischnamn?
PS
Kristian och Eva körde fantastiskt starkt och effektivt. 17.59 kanontid av Eva på en så tuff bana. Igår stretchade Kristian och i dag cyklar han till ett miljöseminarie i Norrköping!!

Öppna spjäll !

2011-05-13T13:50:00.000-07:00

Kände att jag var tvungen att spänna bågen i går. HCK ordnar Tempotest en gång per månad och jag ville gärna ha ett hårt intervall. Det är en flack bana på 5 km x 2. Gabor är motor för arrangemanget. Det var hög klass och bra ordning. Gedigen tempostart med en kille som höll i sadeln, pipklocka och tidtagning. Fick faktiskt lite tävlingsvibbar men hade inte värmt upp riktigt och tyckte nog att de första 3-4 kilometrarna gick åt till att hitta rätt balans mellan puls och mjölksyra. Sedan var jag igång och loppet kändes helt ok. Jag fick iofs 26 sekunder sämre tid än på KM 2009. Då var jag nöjd med blodsmak igår nöjd utan dylik bismak. Några av åkarna imponerade stort. Maria H, veterantjej slog mig rejält. Och Thomas W en äldre veteran körde helt fantastiskt fort speciellt med tanke på en relativt upprätt sittställning. Helt grymt bra kört av båda. Det var ca 20 personer som ville känna på formen denna soliga kväll. Värdet av att vara med i en stor cykelklubb med många strängar på sin lyra blir uppenbart. En av klubbens hovfotograf Kjelle "sub 8" Bengtsson levererade bilder som jag i vanlig ordning snott till mig.

Solen och 30 mil

2011-05-08T07:17:00.000-07:00

Klockan 6 rullade jag rakt igenom ett lite kyligt men soligt Göteborg. Prognosen sade 20 grader fram på dagen men nu var det bara 7. Stan är så lugn och skön på morgonen knappt någon bil och röda ljus är bara en information om att det är en korsning.
20 - 25 personer hade samlat sig på Premmacken i Frölunda för att ta sig an lördagens breve. Några superveteraner blandade sig med premiäråkare som ville ha sig en långtur inför Vättern och så alla PBP-asbiranter. Turen går söder ut mot Fjärås för att där gå nordost ut till Borås och så söder över mot Svenjunga och så åt väster mot Varberg och så till Kaffet på Premmacken.
Vi tog det lugnt och fin i flera mil. Precis när vi börjat få upp ångan så dök det upp en hemlig kontroll i skogen. Det var några HCKare som ville bjuda på kaffe och bulle. Visst det satt som en smäck. Här åkte också en del förstärkningsplagg ner i bagaget. Efter halva distansen blev det bestämt att vi skulle äta pasta i Svenljunga. På en riktigt gemytlig liten restaurang beställdes 7 spagetti med köttfärssås in av Eive. Effektiviseringen hjälpte inte mycket Detta var ett ställe som inte körde in något i micron. Efter lite drygt en timma hade vi petat i oss en kanongod pasta. Vi rullade på i hyggligt tempo men sedan skulle det ätas glas i Åsa, och det smakade också kanon. Vid kaffet på Prem i Göteborg var vi rätt nöjda med ett rullsnittet på ca 30. Ett riktigt kanonväder, mat och trevligt sällskap hade avnjutits under 12-13 timmar.

Glad Påsk!

2011-04-20T13:44:00.000-07:00

Nu är det riktigt goa cykelvädret här! Gjorde en 20-milare i lördags, mycket skit från blöt vägbana gjorde cyklingen lite komabetonad. Men med mycket gott sällskap gjordes turen till en ganska kul och i huvudsak angenäm upplevelse. Satt nog på hjul i 18 -19 mil. En av killarna ville inte gärna bli smutsig i ansiktet och spårade därför i bortåt 15 mil i fin 30 fart. Vi stämplade bland annat på kärnkraftverket Ringhals och alla kände sig ovanligt energistinna reste av färden. Sedan såg jag på Happys forum att det ryktas om att Sverige blivit tilldelade ytterligare platser utöver de tidigare 112. Det ska ha tillkommit 30 Vilket då gör 142. Klubbens starkaste kille som ofta knäcker en eker har plats 140 och verkar inte helt ointresserad av en augustitur i Frankrike.

Första brevet - en bra genomkörare

2011-04-11T01:05:00.000-07:00

Det första brevet 20 mil norr ut var en bra genomkörare. Resan går upp över de bohuslänska öarna Hisingen Tjörn och Orust. En fin tur. I lördags var den dessutom kryddad med en fin motvind ända upp till Ellös för att sedan ge de ömmande benen stöd i ryggen de 10 milen som återstod hem. Vi var ca 30 startande. Populationen delade tidigt upp sig i ett par tre grupper för att så småningom bilda mindre fraktioner. En del gamla rutinerade randonörer visade riktigt fin PBP- form även en del nya var överraskande starka. Själv hänger jag med hyggligt men det återstår en del jobb för att fixa till den återhämtning och hårdhet i musklerna som en längre distans kräver.

Här sitter några och tankar och tänker och snackar. Vilken färja hinner vi med om vi kör nu? Bilden är snodd från Kjell"sub8"Bengtsson som har fler fina bilder på sin blogg.

Ut ur kammaren!

2011-03-30T04:08:00.000-07:00

Nu är vintern slut! Efter enbart cykling till jobbet i promenadfart över isiga cykelbanor och mer eller mindre slitsamma pass i källaren är det väl dags att komma ut. Nästa helg 9/4 går det första breveloppet 20 mil upp över öarna Tjörn och Orust. Om man nu inte är MTB frälst så är all egentlig träning förvisad till T-kammaren. Jag brukar räkna 3 mil för en timmas träning, i år har jag hittills petat undan 135 mil.

I dag var det premiär för Pinnarelon min gamla trogna räser som jag använder som jobbcykel när vädret är bra. Cykelbanorna är allt jämt grusiga här och där men det är en fröjd att sitta på räser igen. Min mycket billiga vinterhoj "Yosmite" hänger med men inte är det vare sig fart eller komfort i den. Jag har 7 km enkel väg till jobbet och fick lite goa vibbar i dag när en kille på räser drog förbi mig i 35 knyck på Delsjövägen. Jag kunde naturligtvis inte låta honom få dra resten själv. Kul och så blir det ju lite cykelsnack också.

Nedryckt och Uppryckt!

2010-12-06T04:38:00.000-08:00

Det finns specialister som cyklar långt utomhus fick jag klart för mig. Kikade runt lite på olika hemsidor och fann rapporter här och där om Tour de Oetzi - Mälaren runt, 34 mil i helgen. Vet inte om jag blev inspirerad eller knäckt. Det var faktiskt några som trampade sig runt i kyla och snöglopp. Själv känner jag mig mer nerryckt än uppryckt. Nedryckt i källaren, på trainern och matar på några mil i veckan, inte tillräckligt för att hålla vikten men tillräckligt för att hålla i gång.
Gunnarssons cykelmiddag i lördags var emellertid väldigt uppryckande. Han bjöd in ett gäng PBP-cyklister med sällskap till en festmåltid. Gott att äta och mycket att dricka. Jag kan meddela att det blev mest cykelsnack. Och mycket snack om PBP. Hur skall man träna och vilket är bästa sätt att ta sig an loppet. Hur som helst, framåt midnatt så var all övertygade om att 60 timmar var fullt möjligt att klara. Utom möjligtvis Låket som inte sa något, en tystnad som av några tolkades som om 50 timmar skulle vara möjligt för vissa. När vi sansat oss något var vi överens om att man cyklar PBP ca 20-30% snabbare över en flaska vin än i verkligheten.

Hybris!

2010-10-11T11:55:00.000-07:00

Lika trött som hojen ser ut lika slut var jag efter gårdagens körning med HCK. Vi var väl en 30-35 pers som samlade ihop oss vid Ericsson. Gamle goe Leo, en förebild på ca 75 bast, var i fin form och vem sjutton vet var han befinner sig i augusti nästa år. Jag har väl fått hybris, drog i väg med snabba gruppen. Bergis 32-snitt på en av de mest kuperade rundor över 15 mil som går att hitta i omgivningarna. Detta trots att jag var bakis men glad. Efter ca 7 mil var jag krokig på ett sätt som jag inte varit på flera år och efter 10 kastade jag in handduken. Bussige Låket drog hem mig. Tack Åke! En nyttig erfarenhet, min puls tog sig två slag förbi maxpuls i ett par backar, ny maxpuls 182. Det var flera år sedan jag såg den siffran på mätaren. Det har varit väldigt lite träning den senaste månaden nästan bara promenadcykling till jobbet. Ett kvitto på vad utebliven träning ger fick jag. Hybrisen från försommaren och sommarens fina form har försvunnit men kan väl byggas upp igen tänker jag.

En 27e plats

2010-10-03T03:15:00.000-07:00

En norrman tar guld på världsmästerskapen på cykel En dansk tar silver på världsmästerskapen på cykel. I Sverige åker killarna dit för vårdslöshet i trafik. Grattis Norge!

Två humörsänkare

2010-09-30T01:02:00.000-07:00

Läs inte det här om du vill förbli på gott humör.
Känner mig riktigt negativ idag. Först läste jag i GP att en cyklist vid namn Andreas Grass blivit fälld för vårdslöshet i trafik trots att det var bilisten som körde på honom. Det skedde en bit utanför Lund. Bilisten blev helt frikänd. Skälet skulle ha varit att A valde att köra på vägen istället för på cykelbanan. Helt absurt, hoppas att han överklagar ända upp till högsta domstolen. Det förefaller ju som om bilarna har fritt fram att meja ner cyklister så fort de väljer bort en cykelbana. Att välja vägen framför cykelbanan sker ju hela tiden när man är ute och trampar och det är dessutom inte olagligt. Om du överklagar Andreas så håller jag tummarna för dig!
Den andra humörsänkaren hörde jag på min cykelradio på väg till jobbet "Alberto Contador fast för doping" Det är mycket motvind just nu

Kedjebrott och reparation

2010-09-06T02:32:00.000-07:00

I förra veckan skulle jag köra en kvällstur med HCK. Det var fint väder och många nya ansikten blandade sig med vana HCKare. Efter ca 2,5 mil drog jag av kedjan i en uppförsbacke. Den hade väl varit drivlina i ca 200-300 mil. Jag fick hjälp av bussiga cykelkompisar med en kedjebrytare, goda råd och handräckning. Tur! Jag har aldrig råkat ut för kedjebrott tidigare, heller aldrig någon jag cyklat tillsammans med har åkt på det. Därför har jag inte haft med kedjebrytare på mina cykelturer. Efter det att jag fixat ihop kedjan igen upptäckte jag att även framväxeln fått sig en smäll och behövde justeras. När jobbet var klart valde jag att rulla hem i maklig takt och ta det lugnt uppför. Nu är hojen försedd med ny kedja och framväxeln är tillbockad och finjusterad. En liten kedjebrytare finns nu alltid med i reparationskittet. På gårdagens körning kunde jag glädjande nog konstatera att den gamla kassetten klarade av den nya kedjan utan att rappa ur. Tur! för Kristian och jag försökte i vanlig ordning jaga livet ur varandra på den kuperade Olofstorparn.

Treklövern

2010-08-16T01:48:00.000-07:00

Den småländska treklövern gick av stapeln på torsdagsmorgonen klockan 06.00. Det började med en punka, alla 27 startande väntade solidariskt på att reparationen skulle bli klar. 06.15 drog gänget iväg. Det blev givetvis en spontan uppdelning i olika fartgrupper på en gång.

Den som organiserat det hela var Bengt-Göran Olsson (BeGe) en riktig randonörveteran och huvudsaklig kullturbärare av den västsvenska randonörtraditionen. 100-milaren var ett fantastiskt arrangemang. På vandrarhemmet i Norrahammar strax söder om Jönköping var trivsel och service i toppklass. Idén med att ha vandrarhemmet som bas var att man vid två tillfällen, förutom start och mål, under loppet passerade vandrarhemmet. Man kunde då äta, duscha och byta kläder + sova om man ville. Banan var lagd på de finaste vägar man kan tänka sig och såg ut just som en treklöver. Först en slinga på 37,5 mil norr ut, runt Vättern med vändpunkt i Askersund. Andra slingan på 33 mil gick öster ut upp till Tranås via Vimmerby och Vetlanda till Barnarp. Tredje slingan på 30 mil gick sydväst ut via Lagan och Svenljunga till målet i Norrahammar. Vädret var perfekt hela tiden förutom ett skyfall med åska som sinkade oss något på fredagseftermiddagen. Det var varmt och gott samt svaga vindar som oftast tycktes komma bakifrån, bättre kan det knappast vara.

Jag hade bestämt mig för att köra denna hundramilare på ett gemytligt sätt, lugnt och fint. Det blev därför viktigt att undvika snabbgruppen som i och för sig är rolig att hänga med men detta lopp ville jag köra på ett annat sätt. Se mig omkring, stanna när man vill, äta gott och inte stressa. Kristian som jag vanligtvis kör tillsammans med har en inbyggd GPS i skallen och när han meddelade att han skulle lotsa Eva in i mål så lät det som rätt fart och rätt anslag. Min tanke var att försöka avverka hela loppet på ca 65-66 timmar. Det skulle innebära en lagom fart, hyggligt frekventa bensträckare och matpauser samt sömn var natt. Det skulle så småningom visa sig att schemat höll mycket bra.

Eva är i princip helt ny i randonörleden har kommit som ett stjärnskott och klarade de hundra milen galant, skavanker här och där men inte tillstymmelse till att vika ner sig. Det kan vara så att PBP hägra och kanske blir en ny utmaning.

På första slingan gick det undan i bra fart på släta vägen och lungt uppför. Vinden i ryggen för det mesta och allas humör på topp; En och annan som chansat och startat lite halvskadade eller med för få träningstimmar blev orolig och funderade redan här på att slänga in handuken. Såsmåning om var det väl sju åtta stycken som gjorde det men inte förrän efter andra slingans mycket krävande terräng. Mer kuperat landskap än småländska höglandet får man leta efter. Upp och ner hela tiden och ett helt otroligt skyfall med åska sinkade oss rejält. Sträckan tog lite längre tid än jag på förhand skissat på vilket gjorde att starten för tredje slingan senarelades en timma. Tredje slingan betades av utan några bekymmer ända fram tills det var ca 4 mil kvar. Vi hade redan börjat varva ner när Kristian får punka. Det tar lång tid att laga en punka när man cyklat ca 95 mil men det gör liksom inget. Strax därefter kommer vi fram till en skylt som meddelar att bron som vi ska över om tre km är avstängd. "Följ avisningarna" pilar ska visa vägen för att komma på spåret igen. Det visar sig bli en omväg och en extra mil. Efter samtal med lokalbefolkningen får vi klart för oss att det nog går att komma över bron med cyklarna den är avstängd för bilar. Va bra säger vi och kör ner till bron som visar sig vara borta. Det enda fordon som kan ta sig över är helikopter. Senare visar det sig att snabbgruppen med livet som insatts faktiskt hade lyckats att ta sig över eller så hade de rekvirerat en helikopter. Det var bara att vända och ta sig an omvägen. En situation som då var mycket tråkig och motbjudande men som nu i efterhand blir lite komisk.

Vi snurrade runt på slingorna, de 100 milen som till slut blev 102 på 68 timmar. Ungefär som jag hoppats på och kalkylerat med.

BeGes 100 milare

2010-08-10T09:59:00.000-07:00

HCK ordnar med en 100 milare. Det är redan nu 25 personer som i år kört ett 100 mils-brevet i landet. Med BeGes 100 milare kommer ytterligare 28 personer att starta och förhoppningsvis fixar de flesta det trots lite taskig väderprognos. Tidigare år har det varat några enstaka som tagit sig an denna distans. Något toppår kanske 15 -20 personer. Nu ser det ut som om det kan bli över 50 personer. Kvalificering till PBP nästa år är förmodligen den huvudsakliga drivkraften. På torsdagsmorgonen går starten.

Små turer !

2010-07-24T00:36:00.000-07:00

Efter en månads rehab och segling var det i förra veckan dags för cykling igen. Först körde jag två pass om vardera 9 mil. Landet t.o.r. Lugnt och fint, varmt och gott. Vänster knä gnällde lite i uppförsbackarna, kändes inte trasigt men vid kraschen fick knäna var sin smäll och det var rester från den som irriterade när jag tog i. I går tog Kristian och jag en 5-milare på Orust. Bra fart här och där. Det känns bra att cykla igen, dock med en något större vaksamhet. En vanlig vurpa kan jag säkert fördraga, men utan hjärnskakning isåf, tack.

Semester

2010-07-01T00:08:00.000-07:00

Nu är det segling som gäller ett tag. kvartade över på Ön Mönster i natt. Det var ganska tuff sjögång i går och 10-12 sek/m vilket gjorde att resan som var planerad mot Varberg blev lite kortare. Har åkt på en förkylning men är annars vid mycket gott mod.

2010-06-23T10:12:00.000-07:00

Nog blev årets Vättern en ovanlig och en spännande erfarenhet. Jag kom hem nu. Efter att ha startat med HCKs hårda sub 8 gäng och gått med i det tempot ner till Gränna kom Happygänget som vi hakade på. Jag hamnade långt bak i svansen och fick slita ont när gummibandseffekten var som starkast. Kopplade losss från denna megaklunga ett par mil från Jönköping och körde själv vidare i motvinden. Pö om pö bildades nya konstellationer och efter Jönköping gick jag med i ett stor gäng en salig blandning av cyklister från olika håll. Farten blev bra i medvinden och sub 8 låg klart inom räckhåll för mig strax innan Hjo då Kraschen hände. Jag kommer inte ihåg ett dugg av vad som hände, HCK kollegan Tennce har berättat att killen framför oss gick på hjul och vurpade. vi hade ingen chans att hålla undan. i ca 41 km/h. Tennce slog näsa och mun i asfalten men klarade tänderna bra. slog sönder handlederna. Jag hade landat på vänster axel och fått över mig efterkommand cyklister. Ett knä eller liknade släkte ljuset mitt och slog av okbenet på kinden. Vi var tre som fick åka ambulans. Själv blev jag fraktad till Skövde sjukhus där nitisk sjukvårdspersonal klippte sönder mina cykelkläder vars värde uppskattas till ca 5000:- har i efterhand fått klart för mig att försäkringen tar den förlusten. Cykeln klarade sig till min glädje nästan helt utan en skråma. På sjukhuset så blev det rönken och operation. Okbenet lyftes på plats av en skicklig kirurg i måndags. Sedan var det ny röntgen och observation innan dagens hemtransport.

Vättern 09.32

2010-06-16T05:06:00.000-07:00

Det mest spännande i år. Vättern på 8 timmar eller så fort det går. I höstas var det många HCK,are som ville vara med i klubbens sub 8 satsning. Det blev en väldig diskussion om rätten till plats i den snabba gruppen med startid 09.32. HCK hade 30 platser och när debatten var som hetast lät det som om minst 60 man ville vara med och köra på snabba tider från 7.30 till 9.00 timmar. Idag är det 16-17 man kvar i en ostyrig grupp som vill cykla på en något odefinierad tid under 8 timmar. Buden är 7.59-7.55-7.42 och kanske några sitter på idén om att försöka nå 7.36. Hur som helst resoneras det just nu över många spännande möjligheter. Den plan som tycks ha störst uppslutning är att köra på ett 7.42 schema till Jönköping för att där någonstans haka på Happygänget. Om då Happy håller sitt schema och folk orkar gå med så är man i mål på 7.36. Ett annat alternativ är att slå följe med den drygt 20 man stark besättningen Bitwise som också startar 09.32. Deras målsättning är att köra på 7.59. Men kan tänka sig att samköra med HCK på det något snabbare 7.42 schemat till dess Happy kommer för att då koppla loss och fortsätta själva. Ännu är inte sista ordet sagt om hur det blir. Ytterligare ett alternativ är att HCK-gänget försöker köra hela vägen själva på ett 7.42 schema. Problemet är att det kanske är för få riktigt starka killar som orkar ta vind de sista 10 milen.
Själv är jag nöjd om jag sitter kvar på cykeln och kan gå under mitt personliga på 8.25 från förra året. Men jag kommer att bidra med alla de watt som kroppen kan prestera för det ännu inte bestämmda gemensamma målet. Kanske räcker det till en bit under 8

40-mil "Södra"

2010-06-05T23:44:00.000-07:00

Sällan får man en hel cykeldag under helt exemplariskt förhållanden. Precis lagom varmt, svaga vindar, fina vägar som slingrar i ett sommarsverige när det är som vackrast och bästa tänkbara färdkamrater. Det södra 40 mils brevet går ut med kusten till Halmstad via Varberg och Falkenberg. Banan viker sedan in mot Hyltebruk, över Svenljunga till Borås och hem.

Vid starten på Prem i Järnbrott slöt 20-25 friska randonörer upp klockan 7. De flesta startade i tunna stället. Efter ca en mil var det någon som tappade en flaska. Eive hade otur och fick syna asfalten. Det lät som en riktig megakrasch men han var snabbt på benen efter att ha förbannat hela världen och alla som inte kan hålla ordning på sina flaskor.

Vi blev ganska snabbt uppdelade i olika fartgrupper. Jag kom att ingå i en grupp på nio cyklister. Sex riktiga randonörer och tre riktiga retrorandonörer. Efter halva sträckan så kopplade retrorandonörerna loss och fortsatte själva. Fram tills dess hade vi kört fint tvåpar därefter övergick gruppen till ett led.

Hela tiden hade vi fin cykelfart. Det gick undan på släta vägen och lugnt uppför. Extra roligt var att Yngve "Stark" var tillbaks i gammalt gott slag. Kristian hade fått tag i en ny salttablett som höll krampen på avstånd trots att han matade på som i fornstora dagar. Viktor är alltid rolig att köra med, positiv och har alltid ett vänligt ord över till till den som är lite krokig. Och så Per-Åke med Västsveriges bästa rygg. Tur var också att Henrik var med annars hade vi kört sönder oss, hela gänget. Det blev många stopp och mycket mat, både på mackar och ut med vägkanten. Vi var tillbaks på Prem 22.30, rullsnitt 31,5 totaltid femton timmar och tjugo minuter.

Solsken och knäpptyst!

2010-06-02T08:01:00.000-07:00

Nu har sommaren kommit på riktigt. Härligt varmt och gott på dagens tur. Ibland kör jag en fin sexmilare över Lärjes dalgång, Bergum, Olofstorp, Partille Öjersjö, Kallebäcks källa och hem. Fin natur och få avsnitt med jobbig trafik. Rundan inbjuder till naturlig intervallträning. Jag kör numer också på en knäpptyst cykel. Var nere på Cykelcity i går och fick blixtsnabb felsökning av verkstadskillen. Jodå! vevlagret är knäppt. I med ett nytt på momangen. Suveränt!

Med vaxad kedja.

2010-05-29T03:30:00.000-07:00

Efter Fléche Nordique fixade jag till hojen i hopp om att få bort knäppningarna från ramen. Det knäpper så förskräckligt i den. Helt plötsligt började det att knäppa efter ca 50 mil på Fléchen, i höjd med Jönköping. Jag tog isär det mesta i transmissionen, gjorde rent och vaxade kedjan. För första gången i livet använder jag vax i stället för olja. Allt enligt rekommendationer från Cykelcitys gurus. Det lyser om Columbusen när jag drar iväg på en kvällsrunda med HCK. Men nu knäpper det än mer i hojen. Jag skäms nästan. Var gång jag ställer mig upp på pedalerna blir det ett taktfast knäppande. Jag får väl ca 20 olika påpekanden eller kloka synpunkter på vad jag ska göra för att komma tillrätta med problemet. Det flesta föreslår just det jag redan gjort mycket noggrant. Hela ramen är som en förstärkare. Det blir inte bättre av att de andra gubbarna börjar komma i form inför Vättern och mina ben fortfarande är som stockar efter helgens äventyr. Fick nästan tugga styrlinda i backarna.

Var ute på en egen liten tur idag och då knäppte det mycket mindre nästan inte alls. Blir inte klok på detta.

603 km

2010-05-24T04:10:00.000-07:00

.............................Kristian..............Jag...............Åke.....

Till helgens Fléche Nordique var 16 lag anmälda och 15 kom till start. Alla lag skall fjorton dagar före pingstafton skicka in sin rutt till sekretariatet för att få den godkänd. Rutterna är sedan hemliga ända fram tills prisutdelningen på pingstdagen. Det lag som sedan cyklat längs på 24 timmar har vunnit.

Vårt lag "Dit i tid" bestod av Kristian GPSen Lindgren, Åke Loket Haraldsson och Jag. Tidigare hade också Stefan Titanskruven Gunnarson varit aktuell men det körde ihop sig för honom. Ett sent återbud gjorde att vi fick dra runt en bana som var planerad för åtminstone fyra fulltankade och energistinna gubbar på tre man. Det var faktiskt inte bara minus. Laget ska gå i mål med tre man, det får vara max fem i varje lag. Det var bara att inse att alla måste med hela vägen runt. Jag hade tidigare laborerat med tanken att man alltid kan kasta in handuken fram på natten när man inte tycker att man vill vara med längre. Nu gick inte det, mentalt stärkande.

Vår bana var på 603 km. Vi visste när vi gjorde den att det var ett vågspel. Att cykla den distansen på 24 timmar är fullt möjligt under rätt förhållanden. Dvs hygglig tur med vindar och väder samt inga maskinproblem. I dåligt väder med starkt vindminus är det dömt att misslyckas om man inte är proffs.

Vi startar i kanonväder klockan 10 på pingstafton vid Statoil i Munkebäck. Det kanske är en gnutta för varmt, Kristian tycker i alla fall det efter ca 10 mil. Han svettas så mycket att han borde köra med dropp varje gång temperaturen går upp mot 25 grader. Vindarna är inte idealiska, mer emot än med, mycket mer emot faktiskt, men svaga. Banan går nordost ut: Gråbo, Vårgårda, Herrljunga, Falköping Tidaholm, Hjo, Askersund. Hela vägen dit upp har vi vinden i näsan; svag, kanske ett par sekundmeter. Men vi lyckas hålla vårt tidsschema och komma upp till Askersund med 10 minuters plus. Här är det inlagt en matrast på 25 minuter. Vi är emellertid såpass slitna att även den inkörda tiden går åt. Prick på minuten drar vi iväg mot Motala. Vi började pö om pö bygga upp en liten tidsmarginal igen. I Motala är det 8 minuter, i Mjölby är det 11 och i Linköping är det 14 minuter.

Strax för Linköping cyklar vi in i natten och kommer fram till Statoil som tre julgranar. Tur, här står halva Linköpings poliskår. Jo dom kontrollerar området. Även oss mycket noga. Vi svarar på många frågor om detta med att cykla långt. Ett tag är jag nästan orolig för att de ska anse oss som en trafikfara. Efter det att vi har fikat och ska dra vidare dyker den andra halvan av Linköpings poliskår upp. Fram rusar en kille med skottsäker väst. Han verkar uppriktigt lycklig när han lätt flåsande fångar in oss. Jodå! Han cyklar också, minst tusen mil om året får vi reda på. Och så berättar vi igen hur vi cyklar och han har en massa frågor. När vi till slut säger att vi måste åka för att hålla tidsschemat så erbjuder han sig utan omsvep att köra före med blåljus. Tack Polisen men vi fixar detta ändå.

Färden går vidare väster ut mot Ödeshög in på Vätternrundans slinga ner mot Jönköping via Gränna. Kända fina vägar. Även om vi känner oss slitna så kräver körschemat bara 27 km/h i rullsnitt, det blir nästan lite myspys och småsnack på vägen söder över. I Jönköping äter Åke upp det sista ur hinken med pastasalladen som då färdats lite drygt femtio mil i hans bagage. Kristian och jag tar en äggmacka. Sedan rullar vi upp till Hjo för att stämpla våra färdkort för sista gången. Från Jönköping till Hjo går det ganska skapligt trots att en stark sidvind försöker få oss ur balans. De tre milen från Hjo till Skövde är de absolut tuffaste, med en ihållande tung motvind över det platta landskapet. Åke tar fram de vassa knivarna och den stora släggan och borrar meter för meter nästan hela vägen fram. Att cykla upp för Billingen efter 60 mil är hårdare än man kan tro. Jag är tvungen att ta en bensträckare med 50 meter kvar av backen. Vi är några stycken som tillsammans promenerar den sista lilla biten upp. Varför ska man stressa när tidsschemat håller. På minuten 23.35 går vi i mål.

Av de femton lagen är det ett som cyklat 12 kilometer längre än oss. Grattis Jan-Erik, Per-Åke, Kalle-Gunnar och Staffan(?). Jag funderar på om dom var fyra som körde? Har ju dubbelnamn allihopa, skumt.

Efter

En vecka kvar till Flèche Nordique.

2010-05-15T01:03:00.000-07:00

När starten för Fléche Nordique nu närmar sig så börjar man känna efter. Hur är formen egentligen? Inte ska jag gnälla men nog kärvar det lite här och där. Cykel och utrustning är i toppform. Men kroppen känns sliten eller är det bara den sedvanliga "känna efter sjukan" som alltid infinner sig inför ett race som man laddat för. Förra helgen körde Kristian och jag en härlig 30 milare. Det var kanonväder och vi gick runt i fin växeldragning hela vägen. 10.50 i totaltid, rullsnitt på 32 km/h och i skaplig form i mål, borde vara lugnande. Just nu försöker jag bara hålla i gång med små 6 mils pass där jag försöker hitta rätt ansträngningsnivå för att kunna köra ca 9-10 gånger länger med samma intensitet.

20 mil igen!

2010-05-02T12:04:00.000-07:00

När Åke är på Mallis och tränar kör vi i kanonväder här hemma. Det var faktiskt riktigt fina förhållande på dagens 20 milare. 10-12 grader, sol och svaga vindar. Delar av Fléche Nordiqu- laget Stefan, Kristian och jag bombade på runt Vårgårda och Herjunga igen. Vi var tidigare fem aspiranter till Fléchen som går i pingst. Förutom oss tre och Åke så var göteborgskex egen controller med i förhandssnacket men ett krånglande knä satte stopp för honom. Just nu har vi kallat in en reserv som utreder om deltagande är möjligt. Känner du dig sugen kan det eventuellt bli en plats i laget. Det rullade på riktigt bra i dag. 6,01 i körtid och 6,41 i totaltid.

Kul projekt

2010-04-26T13:07:00.000-07:00

Ska se om jag kan få ordning på en gammal världsmästarcykel i stridsvangsklassen från 1986.
Det är min stora dotter Cajsa som av någon anledning är förtjust i retrohojar, speciellt sådana där sporträsrar som var populära före 1990. Och som försvunnit från marknaden av någon konstig anledning. Det var riktigt bra cyklar, egentligen en variant av randonörhoj.

Första brevet - 20 mil.

2010-04-24T23:14:00.001-07:00

Det var inte helt lätt att räkna in alla randonörer vid starten. Det var ett stort gäng som stod och snackade i smågrupper. Många kända ansikten blandade sig med premiäråkare. Var vi femtio? Ja kanske där omkring. Vid starten klockan nio var det ganska kylslaget, 7 grader och sol, med en vind kommande från västnordväst på 4-5 sek/m. Vi skulle just åt det hållet. Rundan går upp över öarna Hisingen, Tjörn, och Orust och hem på fastlandsidan. Det är en fin runda en av mina favoriter. Åke var som en frustande hingst och när klockan var 5 över nio så slet han sig från det gruppdynamiska kravet på att alla bör dra i väg samtidigt. Vi var många som hakade på men det blev ganska snabbt en grupp på fem. Åke, som bara matade på i den lite jobbiga vinden, följd av Peter, Ola , Pennman och mig.

Det är hårda gubbar allihopa, från och till så blev det jobbigt. Speciellt när man varit uppe och tagit en förning och skulle ner på femte rullen. Det var först när man kom in på tredje rullen som man fick gott vindlä. Efter ca 12 mil var det traditionsenlig mosbricka i Henån. Sedan tajmade vi färjan i Svanesund perfekt. Vi var i mål på 7,11 h med en cykeltid på 6,04 och ett rullsnitt på 32,6. En bra körning med bra gubbar.

20 mil i styv kuling

2010-04-17T14:06:00.000-07:00

Kristian hade laget en spännande 20-milare till dagens körning. Start hemmavid och sedan över Bergum, Gråbo, Sollebrunn, Vårgårda, Herrljunga, på gudomligt vackra vägar till Alingsås och hem. En grym medvind i ryggen tog oss till Herrljunga, 10,5 mil på 37 snitt. Hem var det tyngre. Jag blåste faktiskt av vägen på slutet som tur var gick det bra. Rullade upp på en gräsmatta nån meter återfick balansen och ut på vägen igen. Det var rätt läbbig att ligga på tempbågen när vinden högg i både cykel och kropp, Den blåsigaste körning jag gjort alla kategorier.

Intensivrunda

2010-04-13T14:12:00.000-07:00

Återsamling på backkrönet och så lite snack om formen och vikten. "Vänta ska du få se" sade en av mina antagonister. Och så mycket gliringar om att det var fusk att köra med tempostyre. Visst är det fusk. Men alla som fyllt 50 får fuska med tempbågen. Sju mil blev det i kväll men det var lite för kallt för att koltrasten skulle vilja bjuda på sin skönsång,

Solskenstur och hallonbakelse!!

2010-04-11T09:00:00.000-07:00

Det är fantastiskt vad folk cyklar nu förtiden. Vi var över 70 personer som drog iväg från Ericsson klockan 10.00. Turen var på drygt nio mil och startade i 8 plusgrader och avslutades i 17 grader. Vi blev 26 personer i 29+ gruppen. Cyklister på bettet tidigt på säsongen. Trots att vi gick i mål med ett snitt på 31,2 km/h så blev det en jäkla massa frirullningsåkning. På tok för mycket. Jag tror inte grupperna ska överstiga 12-14 personer. Det blir för mycket snack och okoncentrerad körning. Två gubbar gick mycket riktigt på hjul och i backen. Lite skrubbsår, cyklarna OK men ändå, alltid tråkigt när det händer. Efter halva sträckan var det dags för hallontårta och kaffe vid Gottskärs konditori. Här sitter HCKs nye ordförande och ser nöjd ut. Grabben bredvid tittar lite beundrande på Magnus, han drog nämligen sönder klungan sista biten in till fiket.

Två riktiga veteraner, randonörer och PBP-are dök också upp på dagens tur. Kent har äntligen låtit skägget växa ut. Han har 12 stycken cyklar och flera cykelkärror var av en är som Kalle Ankas husvagn. Det han inte vet om cyklar är inte värt att veta.
Yngve är en av det hårdaste 60 åringar jag känner. Vi har grillat varandra hårt på flera lopp. Han fick förra säsongen förstörd av sjukdom men nu är han på gång igen. Idag var han imponerande stark.

Fullt ös ute!

2010-04-08T08:40:00.000-07:00

Min Polar CS 400 har varit på verkstaden. Den har funkat kanon från mitten av augusti fram tills för 14 dagar sedan. Då fick den spatt. Åkte ner till Marcus på cykelcity, han kikade på den och förstod sedan att det var något allvarligt. Efter en tur till datadoktorn i Stockholm kom den tillbaka med ny elektronik. Var tvungen att ta en tur på direkten och i ren inspiration körde jag årsbästa på Olofstorparn. En ganska kuperad bana på 32 km.

Idén med pulsmätaren är nog att träna effektivt. Jag är inte säker på att jag kan utnyttja alla finesser på bästa sätt. Men den har varit en väldigt bra träningskompis under vintern. Mitt syfte med polaren var att försöka bibehålla motivationen för regelbunden och ibland hård träning. Mest för att för en gångs skull konservera formen och inte sticka iväg i vikt. Jag kan nu rapportera att detta har lyckats över förväntan.

På rull med HCK

2010-03-28T06:53:00.001-07:00

Vi var ett skapligt gäng som samlades vid klubblokalen vid 10 idag. Kanske var vi 30 man som stod där i snålblåsten och försökte göra en gruppindelning. Det har varit mycket snack om skärmar på senaste tiden. Ska man få vara med om man kör utan skärmar? Nej säger några och ja andra. Och så en massa argument för det ena eller andra. Jag kör utan skärmar och har alltid gjort det. Utom på jobbcykeln va klart. Tillslut var vi 8 gubbar som stack iväg med snabbgruppen 29+. Två med skärmar sex utan. I bra fart under ledning av Rasmus klämde vi bortåt tio mil på fina vägar. Trots att det var blöt asfalt så var det inga problem med sprut från framförvarande cyklist.

Det börjar också bli dags för storservice av cyklarna. I går gjorde jag i ordning min biltemahoj Yosmite. Den har klarat vintern bra. Jag blir allt mer övertygad om att jobbcyklarna ska vara så billiga som möjligt. Har införskaffat en kedjebrytare som kostade nästan lika mycke som Yosmiten. Pedros kedjebrydare var ett helt underbart verktyg att jobba med. Nu står de andra hojarna på tur.

Premiär

2010-03-14T10:45:00.000-07:00

I dag var det dags för premiärturen ute. Borstade av min gamla Pinarello från 1996. En fin stålram som nästan är för fin att köra med före soppmaskinen gjort sitt. Det var helt okey väder, 3+ sol och medvind på vägen ut. De kändes finfint. Sista timman hem, med vinden i näsan och tom på kolhydrater, var nyttig men så lagom rolig. Jag hade tagit med tre extra slangar som alla kom med hem obegagnade!

Tempotouren

2010-03-10T00:33:00.000-08:00

Så här i vintertid kan man få konstiga tankar. Jag har en benägenhet för att få just konstiga tankar. Antar att det är en förmåga som man övar upp under de långa randonnèerloppen. Efter 30-40 mil, det regnar, man fryser och är trött, då kommer det liksom drömliknade tankar som kan vara väldigt konstiga. Jag fick en sådan där konstig tanke på ett trainerpass för ett tag sedan. Hade bestämt mig för ett tretimmars distanspass eftersom en lättare bristning i vänster baklår varnade för intervallköret.
Vem skulle vinna Tour de France 2010 om varje etapp kördes som ett individuellt tempo? Alltså cyklisten mot klockan, råstyrka inget lagdribblande. Jag kunde inte släppa frågan. Namn som Fabian Cancellara, Lance Armstrong och Alberto Contador dök upp först men också Gustav Larsson som är hygglig uppför. Å andra sidan stjärnorna sitter ju med på en räckmacka hela vägen andra får göra jobbet och köra slut på sig. Det kanske skulle vara en sådan gubbe. En som man sällan hör talas om, en doldis. Ni vet någon i det där gänget som kör så att de nästan spyr och släpper ett par mil före mål på varje etapp. Kanske är det sådana kvalitéerna man ska söka efter för att finna totalsegraren på tempotouren.

När jag så fick tillfälle att dryfta frågan med cykeloraklet Roberto Vacchi så tänkte han länge. Sedan sa han: I dag så leker Contador hem det sedan så kanske en kille som Jens Voigt skulle bli giftig. Txente Garcia Acosta skulle också bli farlig om det är en tour med lite mindre bergsklättring. Alltså Contador som jag själv trodde var för beroende av uppbackning från laget. Spetskompetens ja visst men ändå allt för beroende av uppbackning. Sedan två namn som jag inte alls tänkte på.

Contador 1.

Voigt 2.

Texente Garcia 3.

Januari en skitmånad.

2010-02-02T04:13:00.001-08:00

Nu handlar det bara om att knyta näven i fickan, vika upp kragen och härda ut. Januari har varit hårt för cyklister. Den bästa träningen jag fått under de senaste dagarna är att bära cykeln till och från jobbet. Snösvängen funkar dåligt, bromsarna fungera inte alls och växeln fryser fast. Trainern funkar! och hur roligt är det. Vid juletid bytte jag ut rullen på trainern. Den hade varit med i flera år och bakhjulet hade ätit upp 7-8 millimeter av godset. När jag kör på trainern brukar jag köra en timma, ibland 1,5-2. Det jag sysslar med då är att lyssna på radio och ha koll på puls, watt och kadens. Den gamla rullens wattmätning/utslag var mycket inspirerande. När jag var riktigt på bettet så kunde jag köra 3 st 20 minuters intervall på 330 watt, ganska bra! Den nya rullen är helt kass jämfört med den gamla då jag bara kommer upp i 210-220 watt på motsvarande pass. Pulsen går på rött hela tiden och jag har nästan blivit rädd för träningen. Undrar hur det där rullarna är kalibrerade egentligen.

Familjen på segling 2005.

En Julklapp

2009-12-22T15:20:00.000-08:00

Hårda tag på dagens träning!

2009-12-19T10:07:00.000-08:00

Klockan 8.00 var det dags för två nya timmar i friidrottens hus. Det var hårda tag idag. Ofta snurrade gubbarna runt i korta hårda intervall över 40 km/h. Det ville sig inte bättre än att en snubbe dök i diket bakom en kurvan. Nu gick det bra både med grabben och cykeln eftersom vurpan skedde i det hörn där det inte står en massa grejer. Själv körde jag fyra tunga intervall om 20 minuter, inte fullt så fort men snudd på 90% av maxpuls.

Tunna stället på!

2009-12-12T05:42:00.000-08:00

I dag var det dags för tunna stället. HCK ordnade inomhusträning på Friidrottens hus. Det är en 200 meters bana med doserade kurvor som klubben hyr från klockan 8.00 till 10.00. Lite tidigt kanske för att rycka igång en lördagsmorgon så här mitt i vintern. Men, det var himla roligt. Vi var 15 goa gubbar som körde på löparbanorna. Banorna har en speciell beläggning blev jag varse. Det går ungefär lika tungt som att köra med punka. Jag bestämde mig för att köra fyra intervall om en mil på min mjölksyratröskel med fem minuters vila mellan varje. Det var väldigt lätt att ligga och bevaka tröskeln. Pulsen blev jämn och fin och det kändes därför mycket bra. Sedan var det en del snack om hur vi skulle köra och vilka regler som gällde. Var det bana 2 eller 3 som var den snabbaste. Ola som är motor för arrangemanget fick naturligtvis bestämma.

Första advent en solskensdag

2009-11-29T11:34:00.000-08:00

Jag hade mycket att välja på inför dagens träning:
1. Cykling på bana innomhus, två timmar med det hårda gänget, klockan tio.
2. Spinning tre timmar, Lombardiet runt med tretio HCK:are klockan elva.
3. Eller HCK Race som samlades klockan tio för att köra några timmars distansträning. Borgskalan 12-14. Cyklar utan stänklapp var bannlysta. Tråkig hållning en dag som denna

Efter en hård fredag och lördag med grabbarna i Tyskland så orkade jag inte med något av ovanstående alternativ. Det blev istället en underbar solokörning, en rehabtur i kalasväder. Efter nio mil och tre timmar på sagoligt vackra vägar så kännde jag mig vederkvickt och reparerad

2011 års PBP

2009-11-20T00:51:00.000-08:00

Här om kvällen hade HCK möte för oss randonneurer. Det var naturligtvis klubbens randonneurmotor BeGe som i vanlig ordning arrangerat kvällen. Det var backspegel 2009, information 2010 och föredrag av Anna Adielsson från cyklingen genom Afrika samt Bengt Sandborgh om randonneurcykeln.

Det uppstod en spännande diskussion angående kvotering till 2011 års PBP. De 13 länder med högst deltagareantal 2007 kommer att få en begränsad kvot av startplatser. Detta har inte tidigare varit ett problem men intresset för loppet tycks ha ökat explosionsartat. Sverige kommer att tilldelas en startkvot beräknat på antal deltagare 2007. Men kvoten kommer också att påverkas av det totala antalet brevetkilometer som presteras i Sverige under 2010. För dig som vill vara säker på en startlapp kan det vara en klok sak att köra 20, 30 och 40 mils brevetet 2010. Den som har kört ett 40 milsbevet 2010 får nämligen anmäla sig till loppet några veckor tidigare än de som inte har något brevet alls under 2010. Herrarna Bengt Sandborgh och Bege Olsson var ändå bekymrade för att kvalificeringskriterierna inte skulle räcka till. Om det vill sig riktig illa behövs det fler uttagningsvariabler. Och det var här det uppstod en mycket lång och spännande diskussion. Här är några kriterier som föreslogs: Genomfört lopp 2007 pluspoäng, brutet lopp 2007 mindre pluspoäng eller varför inte minuspoäng. Ålder, gammal pluspoäng, Kvinna pluspoäng. Snabbast pluspoäng antal presterade randonneurkilometer 2010 eller varför inte totalt i livet, pluspoäng. Representanterna för randonneurstyrelsen (Sandborg och Olsson) fick det hett om öronen men höll sig kalla och tog klokt nog inte ställning till de många kvalificeringskriterierna som föreslogs.

Fika hos Hedbergs

2009-11-08T05:48:00.000-08:00

Det var som vanligt god uppslutning på HCKs söndagsrunda. Efter en fin sjumilatur rullade vi in i stan och slog oss ned vid Hedbergs fikabord. Christer som efter flera år som motor för klubben nu tagit det lite lugnt sviker inte när det gäller att duka upp det traditionsenliga farsdagskaffet. TACK Hedbergs!

Höst eller?

2009-11-01T07:20:00.000-08:00

Efter en go runda med HCK sitter man här och funderar över om det är höst eller? Alternativet skulle vara vinter men tempraturen på dagens runda var 7 grader, helt okej. Inte heller några vargar som ylar. Förr, när det var snö även här i Göteborg, var det ganska lätt att avgöra när vinten kommit. Då var november alltid en vintermånad.

Vi var ca 25 man som gav oss i väg från Klubblokalen idag. 70-80% hade "Vintercykeln" Ofta en hemsnickrad harv med skärmar och stänklappar. Några hade 20 watts lappar. Det var i vart fall den energimängd som jag uppskattade att det krävdes för att dra dem fram genom vinden. Vi var fem man som ville dra på lite och hade lämnat lapparna på hyllan. Efter 9 mil var jag hemma vid dörren igen. Glad över att november startat på ett bra sätt.

Cykla i Laos

2009-10-20T13:13:00.000-07:00

I dag fick jag en rapport från min stora dotter Cajsa som åkt iväg på ett asienäventyr. Cajsa är född cyklist med väldigt bestämda krav på cyklar. Hennes cykelpasion är "Retro" det ska vara fixhojar. I Laos har hon fått tag i en cykel som ser lite retro ut. Här cyklar hon mellan byarna på landsbyggden och har precis fått påhugg som lärare i engelska för skolbarnen där.

Söndagstur med HCK!

2009-10-18T08:08:00.001-07:00

Det blev en fantastisk 10-milare i dag. Nästan vindstilla och strålande solsken. Det var ca 40 HCKare som mötet upp vid klubblokalen kl 10.00. Många kända ansikten men också nytt folk. Cyklingen är på frammarsch. När jag slog igen källardörren vid kl 9.30 och slängde en förstulen blick på termometern så var det en minusgrad. Gick in igen och drog på långa ben över långbyxorna och hängde på en vindjacka till. Det var torr vägbana och min förhoppning var att det skulle bidra till att samla åtminstone tio dårar vid klubblokalen. Så kom det 40. Så var det inte för ett par år sedan. Ganska snabbt blev det plusgrader och efter det att jag anpassat käldseln så vill jag nog tro att denna tur på sitt sätt blev en höjdare.

I bra fart med trevligt sällskap klippte vi de tio milen med ett gemensamt leende på läpparna. Snabbgänget ledes av Joakim här i röd hjälm. En riktigt bra ledare stark nog för att hålla fart och för det mesta huvudet klart. Han bjöd visserligen gänget på en extra halvmil idag genom en oerhörd dold felnnavigering. Tuffe Stefan den gamle fjälljägaren var framgångsrik ledare för HCKs sub 8 satsning på årets Vätternrunda.

Snabbgänget bestod av ytterligare fem man varav en fick lite känningar av astma, vilket iofs var bra då snittfarten stannade vid behagliga 33 km/h.

Efter ca 6 mil Var det fika dags, Det brukar vara så på HCKs rundor. Alltid ett görgött bakelse på mitten. Ofta sitter de hårdaste gubbarna och sörplar vatten och snackar om fettförbränning, att späka sig och helst köra en femmilatur före frukost. Det märktes att säsongen på sätt och vis är över nu. Alla käkade bakelse och macka och njöt av den härliga SOLEN

Havsturen

2009-10-17T06:26:00.000-07:00

Hade nästan givit upp hoppet om gott cykelväder. Lördagens 55 kilometerstur ut med västerhavet var rent gudomlig, härligt.

Så här långt har det varit bra

2009-10-03T07:46:00.000-07:00

Det känns som det är dags att att avrunda säsongens 2009. Det kan säkert bli en och annan fin hösttur framöver. Det har varit ett fantastiskt fint och roligt cykelår. På försäsongen hade jag som främsta mål att ta mig upp till en fin form inför sverigetempot. Nu havererade sverigetempot efter 50 mil i Arvidsjaur men det var en suverän motivator. Rent styrkemässigt har jag nog aldrig varit i bättre form än 2009. Nu när det är det är dags att ställa i ordning träningsstudion i källaren så summerar jag ihop 830 mil, vilket är rekord. 8.25 på Vättern är också rekord. Nästan 40 snitt på milen vid årets klubbmästerskap också rekord. Inga vurpor vilket visserligen inte är rekord men väldigt skönt.

Träningsstudion (Visst är det tråkigt)

Förr om åren har jag lagt av så här års för att ägna mig åt att äta och spela schack. Jag har då oftast återhämtat mig lagom till jul. 10 kg tyngre och motiverad till nya krafttag. Mitt mål nu är att behålla min matchvikt på ca 86 kg för att till nästa säsong nå en idealvikt på 81-82 kg. Jag måste alltså fortsätta träningen under hösten. Planen är tre pass i träningstudion per vecka om ca en och tjugo var gång (AT-träning). Ett simpass om en timma och ett löppass. Löpningen brukar alltid resultera i någon skada. I vintras åkte jag på hälseneinflammation femte gången jag sprang. Sedan gäller det att ta vara på fina höstdagar och köra lite distanspass ute.

Chalmeristen cyklar!

2009-09-01T04:05:00.000-07:00

Det är naturligtvis många chalmerister som cyklar. Men några utmärker sig mer än andra.

Den förste jag kommer att tänka på är Gustaf Dalén som föddes den 30 november 1869. Han växte upp på en bondgård i Stenstorp strax söder om Skövde. Dalén var redan som barn ett universalgeni. Han lagade trasiga redskap, gjorde tekniskt finurliga uppfinningar som fick folk i grannskapet att häpna. En god läromästare tycks han ha haft i sin far som inte heller var tappad bakom en vagn.

När Dalén var i 15 årsåldern fick han upp ögonen för cykeln. Han tyckte att det var den mest effektiva maskin han kunde tänka sig. Att med så ringa kraft uppnå en fantastisk hastighet var något helt nytt och revolutionerande. Dalén satte igång att bygga cyklar. Först en med två lika stora hjul sedan en höghjuling. När Dalén var 17 år gjorde han sina första försök som cyklist. Han fick så småningom upp fart och balans. Under en vådlig tur vurpade han dock in i en stengärdsgård. Styrändan satte sig i Daléns lår och han blev konvalescent under en period. Han arbetade då med att förbättra sina cyklar.

I början av 1892 bestämde sig Dalén för att bli ingenjör. Det fanns en ingenjörsutbildning i Borås som han på sommaren samma år bestämde sig för att åka ner till för en inspektion. Han hade dessförinnan gjort ett hastighetsprov. Detta genom att samtidigt som tåget avgick från Stenstorps station klockan 13.20. ge sig iväg på hojen mot Sörby, en sträcka på tre mil. Provet utföll till Daléns belåtenhet då han kom fram till Sörby station samtidigt som tåget, trots två felkörningar. Resan mellan Stenstorp och Borås var i det närmaste 20 mil tur och retur. Dalén klarade av sina ärenden i staden och var tillbaka i Stenstorp efter ett och ett halvt dygn. Dalén tyckte det var helt fantastiskt.

Gustaf Dalén började aldrig på ingenjörsutbildningen i Borås. Istället hade han fått korn på Chalmers i Göteborg och på hösten 1892 började han på skolan. Gustaf Dalén kom att utvecklas till en av Sveriges främsta uppfinnare och fick nobelpriset i fysik 1912. Ända fram till sin död 1937 var cykeln den mekaniska konstruktion som han beundade mest.

En annan chalmerist är Kristian Lindgren som började sina studier i fysik på Chalmers 1979. Han har kommit att utvecklas till professor och en hängiven superrandonneur. Som forskare inom, bland annat, området hållbar utveckling eller hur vi ska rädda jorden så åker han titt som tätt iväg på olika konferenser och seminarier. Det kan vara London eller Venedig eller som i förra veckan till Norrköping. Seminariet i Norrköping var på torsdagen. Helt i den Gustaf Dalénska andan tog Lindgren naturligtvis cykeln och trampade de 35 milen dit på onsdagen höll föredrag på torsdagen och cyklade hem på fredagen. Om jag inte förstått det helt fel så handlade seminariet om hur man ska visualisera åtgärder som minskar koldioxidutsläppen. Man kan anta att cykelturen gjorde större intryck än föredraget.

Polar CS 400

2009-08-15T08:36:00.000-07:00

Eftersom jag normalt sett mer eller mindre lägger av med cykling så här års, blir fet och någon gång efter julbordet kommer igång igen, så sökte jag inspiration för att fortsätta hålla igång. Har cyklat ner mig från ca 95 kg i januari till ca 85 kg nu. Samma visa varje år, samma förbaskade jo-jo liv varje år. Jo! jag kanske kör lite lätt i september också men sedan har det varit god mat och villa som gällt i 3-4 månader. I ett desperat försök att hitta ny motivation och nya infallsvinklar köpte jag mig en Polar CS 4oo. En ny värld skymtar bakom dörren men frågan är om jag får upp den. Efter att ha ägnat en hel dag åt installation och förstå sig på 1000 funktioner som kan kombineras på 1000 sätt börjar jag förstå logiken. Cadd, puls, fart, höjd, temperatur, vikt, distans, snitt, ålder, vikt, syreupptagningsförmåga, ir-port, dataprogram, träningsprogram, intervall osv. allt detta och mycket mer med en manual på över 50 sidor och jag som hatar manualer. Någon som erövrat kunskapen och lätt och ledigt rör sig i polar CS 400s värld?

Tillbaks på vägen

2009-08-11T14:36:00.000-07:00

Efter lite semester, segling med familjen, bärplockning och kalas med goda vänner så blev det riktigt gott cykelväder. Kör som vanligt för hårt efter uppehåll och blir som en död sill i benen efteråt.

Söndagsrunda med HCK:
I söndags var det dags för en 14 mila tur med HCK. Vi var ca tretio personer som samlades vid klubblokalen. Som vanligt delades gänget upp i tre fartgrupper 23, 26 och 29 km/h. Visserligen kallades 29-gruppen för ”snabba gruppen” vid uppropet men jag brukar hänga med där utan några större problem och valde min vana trogen den. Andra som vanligtvis väljer 29 gänget valde av någon anledning 26 gruppen. Jag förstod så småningom varför. Killarna drog i väg i en rätt hård fart, vi skulle ju ändå cykla 14 mil. Det var nya bekantskaper för mig i den 10 man starka gruppen. Samtliga grabbar hade rakade ben, var i 30 årsåldern eller yngre och flera av dem körde med i HCK race - Hisingens CKs tävlingssektion. Det var bara att bita i och på släta vägen gick det bra men i backarna sprutade mjölksyran ur öronen på mig medan grabbarna satt och småsnackade. 14 mil med ett snitt på 36,3 och detta kallas distansträning?! Kul men hårt.

Endorfinförgiftad på Gråborundan!
Dagens runda blev Gråboturen. En runda som nästan alltid blir föremål för att attackera gamla rekordkörningar. Den är 56 kilometer men själva attacksträckan eller temposträckan är 43 km. Det innebär att man har några kilometer att värma upp på och några att varva ner på. Kristian och jag hade talat om att ta en lugn tur. Min tanke var därför att undvika Gråbo. Men när vi strålade samman så hade han ändrat sig. Det var tydligen ”perfekta förhållanden för en attack på Gråbo”. Vi har kört denna Gårborunda i säker 12-13 år som partempo och nästan alltid med full fart. Partempo är både roligt och jag tror en bra träningsform. Vi brukar hamna på ett snitt mellan 35 och 36,5, det högre snittet uppnått vid ”perfekta förhållanden". Vi har ofta talat om att det borde gå att köra fortare, Kristian har tillexempel några tempokörningar över tre mil under 45 minuter. Och idag slog vi det gamla rekordet på 36,6 rejält: NYTT REKORD 37,8. Det är kul när gamla gubbbar bryter ny mark!

Sverigetempot: Riksgränsen - Arvidsjaur

2009-07-14T10:26:00.000-07:00

Tågresan till Riksgränsen gick fint men redan på fredagsmorgonen började Kristian känna sig irriterad i halsen. En irritation som övergick i kraftig förkylning under loppets första dygn och som satte stopp för fortsatta äventyr i Arvidsjaur. Kristian var självklart tvungen att bryta för att undvika lunginflammation eller något ännu värre. Jag kände mig förhållandevis fräsch och bröt väl mest av det skälet att jag inte hade lust att fortsätta själv. Hela vårt upplägg gick ut på att vi tillsammans skulle hålla ett ambitiöst tidsschema för att komma fram till Smyghuk på ca 120 timmar. Vi låg trots Kristians förkylning, elak motvind de första 13 milen och en punka i fas med schemat. Jag övervägde att cykla vidare själv men kände mest olust inför tanken – min mentala förberedelse var uppbyggd på idén om ett oavbrutet partempo.

Kristian har sovit och ätit gott.

De femtio milen mellan Riksgränsen och Arvidsjaur var en av de finaste cykelupplevelser jag haft. Underbar natur upplevd i ambitiös komfortfart, perfekt cykeltemperatur ända fram till 2 tiden på natten då det blev kallt i vanlig ordning.

Sverigetempot!

2009-07-09T01:58:00.000-07:00

"Packat och klart" om två timmar går tåget till Stockholm. Därifrån fortsätter resan med sovvagn till Riksgränsen. Väderprognosen ser bättre ut idag än tidigare mindre regn men motvind. Just nu ser det ut som at vi får motvind i bortåt hundra mil. 2- 6 s/m. Även om jag cyklat långt tidigare så är denna resa något helt nytt. Det har varit en del svåra beslut när det gäller vad jag ska packa med i cykelväskan. Just det osäkra väderläget gör att beredskapen måste höjas och packningen blir tyngre än vad jag från början avsåg.

60-milarn sitter hårt i kroppen.

2009-07-05T14:45:00.000-07:00

Nu närmar sig Sverigetempot med stormsteg. Efter några dagars vila och lite snuva var det dags att försöka trampa igång benen. I torsdags och fredags var det bara segt. Ändan och benen är ur slag. Turbon vill liksom inte starta. Men idag kom jag i samspråk med en ny bekant, Alexander på Svanesundsfärgan. Han skulle åt samma håll som mig och var en riktig baddare på hojen. Och äntligen startade turbon, vi växeldrog de sex milen ner till Göteborg i en ruskig fart. Tack för den startgasen. Cykeln är nyvaxad och polerad, nya kransar och ny kedja. Packlistan ligger på storarumsbordet och ändras hela tiden efter nya infall och utfall. Väderprognosen är väl si så där en vecka före starten. Regn vid Riksgränsen och i Kiruna, vinden verkar svirra än hit än dit.

Men min söta fru backar upp mig ja rent av tror på mig. Och då ångrar jag att jag berättat att loppet också är en tävling. För jag vill inte lida så mycket som krävs för att vara med och fajtas om att komma först till Smygehuk. Tunga namn som Tony Mellsop, Gunnar Ohlanders, och Peter Tonér kommer förmodligen att köra fort om de är i form. Nej bättre är att försöka ta sig i mål någorlunda hel till kropp och själ även om det skulle ta 9 dygn som är maxtiden. Men det är klart om Kristian och jag får igång benen och kan köra inspirerat och om vädret är OK så kanske vi kan klämma oss ner till Smygehuk på under 6 dygn. Vi får se hur det utvecklar sig. På torsdag går tåget och på lördag klockan 06.00 går starten.

Startlista
1. Ove Nilsson, CK Distans, Malmö 2. Kristian Lindgren, Hisingen CK, Göteborg 3. Mikael Carlsson, Hisingen CK, Göteborg 4. Peter Tonér, CK Distans, Köping 5. Ingmar Nilsson, Trelleborgs CK, Tygelsjö 6. Kalle Abrahamsson, CK Distans, Linköping 7. Staffan Gereonsson, CK Distans, Garphyttan 8. Sven-Erik Olsson, CK Distans, Lund 9. Christian Sommer, CK Distans, Helsingborg 10. Tony Mellsop, CK Distans, Malmö 11. Göran Lundblad, Helsingborg 12. Krister Jönsson, Garphyttan 13. Gunnar Ohlanders, Järvsö

60-milaren

2009-06-29T05:26:00.000-07:00

Det var för varmt. Det var för kallt. Det var perfekt.

Resan upp till Charlottenberg och norska gränsen startade vid 7 tiden på lördagsmorgonen. Det var en härlig gryning. Tunna stället på, alla bara delar insmorda med skyddsfaktor 30. Vi var i runda slängar 15 personer som skulle ut på äventyret. Resan går upp till Ljungskile och Uddevalla. Därefter i princip väg 172 till Norska gränsen via Bäckefors, Bengtsfors, Årjäng och Charlottenberg. Sedan är det samma väg hem. Enkelt, det behövs inte karta, bara att köra på. Men mycket backigt på vissa avsnitt.

Man är som en kalv på grönbete. Det riktigt spritter i benen. Vi var några stycken som kände på samma sätt. Kristian, Henrik, Åke och jag drog i väg i 35 knyck utan att tänka ett ögonblick på att vi skulle avverka 60 mil. Efter bara några kilometer var de förståndiga avhängda och vi fyra bara dundrade på och hade hur härligt som helst.

Strax söder om Ljungskile brakar det till i Henriks cykel. Framväxeln har lossnat från fästet och trasslat in sig i kedjan. Efter lite mekande visar det sig att Henrik har två val. Antingen att lägga av och rulla hem eller att köra hela vägen på stora kakan. Han valde utan omsvep det senare.

Det är alltigt lurigt att veta när man måste slå av på farten för att kroppen ska hålla. Speciellt när det är så varmt, kanske var det uppemot 30 grader. Man svettas mycket och salt/vattenbalansen kan komma i olag. Efter cirka tio mil såg jag saltutfällningar på Kristians tröja och då visste jag vad klockan var slagen. Han brukar få kramphugg och saltutfällningar ungefär samtidigt. Men som rutinerade superrandonneur löste Kristian de värsta problemen med salttabletter, vatten och försiktig körning. Det förefaller emellertid som att en obalans i salt/vattensystemet tar lång tid att få helt i ordning. Kristian fick nog mer eller mindre mixtra med detta resten av resan.

Efter mosbricka i Bäckefors och Årjäng var vi framme vid Eda Glasbruk vid Norska gränsen strax efter 7. Resan dit hade tag drygt 12 timmar vilket vi kände oss mycket nöjda med eftersom vinden hade varit ogynnsam, kommande från nordost. Efter bunkring i Charlottenberg drog vi vidare söder över till Årjäng. Här drack vi kaffe åt mosbricka igen och fyllde på vatten och matförråd. Nu förberedde vi också nattkörningen genom att ta på mer kläder, fixa ljus och reflexer. På toppen satte vi på den alldeles nya kombinerade vind och reflexvästen som BeGe designat. Kanon!

Natten blev så småningom mycket kall eller var det den jättevarma dagen som gjort oss känsliga för kyla. Hur som helst upplevde vi det som bara ett par plusgrader och vi frös som hundar fram på småtimmarna. Framåt tretiden hade Åke fått nog. Klok som alltid rullade han åt sidan och tog fram världens minsta sovsäck, tack och god natt så var vi bara tre. Strax där efter såg jag två vargar. Men ingen annan såg dem, synd.

Väl i Uddevalla blev det en efterlängtad frukost, mosbricka va klart. Sedan gäller det bara att komma hem. Det var några härliga timmars gryningscykling sedan kom värmen igen och det var tunga sista mil mot mål. En glass i Kode gjorde att det hela kändes ganska okej. Sedan vet man att varje tramptag tar en närmare duschen, ölen och sängen. Underbart.

Yosemite!

2009-06-25T13:47:00.001-07:00

Före ett par månader sedan blev jag av med min ”jobbcykel”. Cykeln som var dag tog mig de sju kilometrarna från hemmet till jobbet var borta. I min ålder undrar man mycket över hur det är ställt med minnet. Och just då irrade jag omkring på cykelparkeringen och undrade om jag ställt cykeln någon annanstans eller? Efter en grundlig undersökning både i minnet och i den fysiska verkligheten stod det klart. Cykeln var stulen. Nu efter en tid av krishantering och cyklande på sonens racer var det dags för inköp av en ny ”jobbcykel”. Under min studie och yrkeskarriär har jag avverkat 8 stycken ”jobbcyklar” i olika prisklasser från 10 000:- och neråt. Jag har kommit fram till två väsentliga kriterier för inköp av en cykel som ska gå korta sträckor i staden, till jobbet, till affären osv. En cykel som ska gå i alla väder sommar som vinter.

1. Cykeln ska vara så billig som möjligt. Man kör slut på en billig cykel nästan lika fort som man kör slut på en dyr. Spårvagnsspår, trottoarkanter, salt och slask gör ingen skillnad på vad cykeln kostar. En finare cykel är som regel mer attraktiv för tjyven.
2. Jobbcykeln ska ha skärmar.

Biltemas Yosemite uppfyller båda kriterierna. För 1699:- får man en cykel som rullar lika bra som de flesta andra hojar i jobbcykelsegmentet. Man får också 21 växlar, pakethållare och en sadel som inte går att sitta på. Men det är lätt fixat med en gammal avlagt racersadel. Och så får man skärmar.
En annan sak är att jag inte kan fatta hur man kan köpa en cykel så billigt med kvitto och moms och transport från Kina och allt!?

På lördag är det dags för 60-milaren. Charlottenberg t.o.r. Och då råder andra kriterier för val av cykel. Man kan kort säga att det är tvärsemot dem som gäller för jobbcykeln.

Vätternrundan!

2009-06-15T05:57:00.001-07:00

När klockan ringer 03.25 så har jag sovit 2-3 timmar. Det är alltid svårt att somna när man ska ut på ett tidigt race. Och ambivalensen från dagen innan finns kvar. Tittar ut genom fönstret. Uppehåll, känns hyggligt varmt. Robotmässigt tar jag beslutet. Tunna stället, lida, göra ont… sub 8. Alternativet är en komfortkörning där sluttiden inte betyder något. Eva, Sofia, Lisa och Kristian vars startid är 40 minuter efter min kommer upp lagom för att önska lycka till. Efter de ömsesidiga varningsord, kör försiktigt och ta det lugnt… ja ni vet, så skildes vi åt.

I startfållan 04.10 är det tyst. De som försöker prata gör det med darr på rösten och det är inte på grund av kyla. Sammanbitna gubbar rullar iväg. Kollar in var jag har Lars Pennman sub8s lok och Stefan Gunnarson, kapten. Så fort motorcykeln går åt sidan börjar den belgiska kedjan jobba. Vi är ca 16-17 man som drar igång ett rasande temp. Sub 9 hänger på. Efter några mil börjar det regna igen. Humöret sjunker men inte farten. Vid kontrollen i Gränna har vi snittat 41,8. Det går bra men inte ett ord yttras i kedjan förutom att någon då och då skriker HÖGER och lite senare ett tyst tack. I Jönköping meddelar någon att vi kör på sub 7.30 schema. Jag känner mig pigg och blir en aning förvånad när kedjan spricker och gubbarna börjar rulla. Efter någon minut når budskapet fram David Engel, också ett lok, har fått punka. Efter lite snabbt resonemang bestämmer sig gruppen för att köra vidare. Passerar Fagerhult i ursinnig fart och nu börjar jag känna mig lite slak. Läger mig bakom grindvakten för att käka en banan som av någon anledning hela tiden vill ner i mina andningsorgan. Vi drar igenom Hjo och här någonstans börjar jag ana att jag fått punka på bakhjulet, pyspunka. Efter ytterligare en mil har aningen övergått i visshet och jag rullar besviken åt sidan. Det låga däckstrycket är också en delförklaring på att det gått allt tyngre de senaste milen.

En servicebil stannar men inte för att hjälpa mig. Nä då! har inte ens en riktig fotpump att bidra med. Efter lite gafflande med dem fixar jag punkan på rekordfart. Väl ute på vägen igen känner jag att rytmen är kvaddad och modet är demoraliserat. Tuggar på i min egen takt. Försöker tänka nytt. Det borde inte vara något problem att slå mitt gamla pers på 8.45. Borde också kunna gå att knäcka cykelkompisen Kristians pers på 8.35. Med ny målbild i sikte går cyklingen lättare. Så småningom kommer också ett nytt gäng som jag hakar på. De sista milen från Medevi och in i mål så får jag soppatorsk. 30 mil på tre liter sportdryck är i minsta laget. Kommer i mål på 8.25 nöjd och besviken på en och samma gång. Sub 8 gubbarna kör in på mellan 7.49 och 8.03.
På kvällen äter vi världens största pizza och alla är jättenöjda med sin körning. Vår gemensamma uppfattning var att årets runda hade varit blöt och lite ruggig men med +vind. Detta bidrog till att alla runt bordet slaget sina personliga rekord rejält.

Konsten att styra med axlarna!

2009-05-31T02:32:00.001-07:00

Lördagens 40-milare gick öster ut. Först mot Jönköping via Borås och Gällstad. Sedan söder ut några mil till Vaggeryd och sedan mot Göteborg igen. Det var ett helt fantastiskt väder. Lätta fina vindar först emot sedan 20 mil i ryggen. Det 15 man starka startfältet höll ihop 12-13 mil. Det gick riktigt lugnt men trots det började så småningom ordet ”Lucka” återupprepas i vart och vartannat motlut. Och det är många backar på denna bana. Rytmen stördes och Lars Pennman, Henrik Eliasson och jag kom överens om att köra vidare. Vi fick så småningom in ett härligt tempo och en god rytm som räckte hela vägen hem. Men innan dess höll det på att gå riktigt illa. Jag har nog aldrig varit så nära att krascha. I en skön nerförsbacke satt jag lite lojt och åkte med. Fart kanske 55-60. Min tunga kropp bruka allt som oftast dirigeras ut i körbanan, bort från rullen för att vindbromsa. Då hände det. Ett osedvanligt kraftigt gupp fick mig att tappa styret. Kroppen rasade ner på styret, tänderna slog i tempostyret och axlarna placerade sig med en dov smäll på styrinrättningen. Frågan är om jag inte körde på endast framhjulet ett par sekunder. Hur detta känns är helt omöjligt att beskriva men man blir rädd. På något outgrundligt sätt lyckades jag pö om på få ordning på ekipaget. Sådana här små incidenter är nyttiga för att inte slappa till sig i säkerhetstänket på hojen.

Fick några fina bilder på mina medresenärer Lars Loket Pennman med ett förflutet som tävlingsåkare i CK Bure. Samt den rutinerade Henrik Eliasson som inte ville vara med på bild.

Intensivträning

2009-05-26T13:25:00.000-07:00

Vad är intensivträning? Jo Det är en himla rolig träningsform som Johan Lafin kör för HCKs räkning. Alla kan vara med. Under de 55 km som banan är lång har Johan lagt olika övningar. Belgisk kedja, partempo och tävling: först i mål vinner. I dag var det 40 personer som kämpade tillsammans.

Talade med Grand old man Thomas Westlund som brukar ta hand om klubbens nybörjare. Han var glad som en tonårspojke över att få rejsa med.

HCK samlade 90 pers på söndagsrundan

2009-05-24T11:02:00.001-07:00

Helt suverän dag med 90 startande på en fin 13 mila runda. Jag åkte med 29+ gänget vilka i starten omfattade 25 man. Efter kaffe och smörgås, halvvägs vid Bertilssons stuga, var det många pigga ben. Det är meningen att en sådan här distansträningsgrupp ska hålla ihop från start till mål. Man kan välja på 23, 26 eller 29 km/h. Tanken är väl att cyklisten ska välja en fartgrupp som passar den egna styrkan. Och ingen av de som körde med 29 gruppen hade valt fel om inte just en handfull killar med pigga ben började köra entusiastiskt. Farten drogs naturligtvis upp, till att börja med av alla. Rullsnittet tickade upp till 33,5 km/h, folk droppade av och vid målet var det 8 man kvar. Pö om pö samlade gänget ihop sig och det var inga sura miner från avhängda cykelkamrater.

Leo! Min idol!!
Måste bara passa på att kort presentera min idol Leo som jag lyckades plåta vid starten på dagens runda. Leo är 73 år och var år 2007 Sveriges genom tiderna äldste startande i Paris-Brest-Paris (tror jag). Han har genomfört loppet tre gånger. Leo är ett unikum. När han för 20 år sedan ramlade ner från en byggnadsställning och slog sönder ryggen hade han knappt suttit på en cykel. Efter lång konvalescens blev han övertalad av en kompis att i rehabsyfte börja cykla. I dag cyklar han KANON.

Skum 30 milare

2009-05-17T05:16:00.000-07:00

HCK samlade knappt 20 personer till söndagens 30 milare vid Premmacken i Järnbrott. Vädret såg ut att bli bra. Solsken, varmt och fördelaktiga vindar var utlovat. Visserligen motvind till Borås men sedan skulle vi i stort sett ha vinden med oss resten av turen. Vi tuggade käckt och modigt på de första 8 milen tryggt förvissade om att det sedan skulle vara slör och läns. Väl framme i Borås gick det upp för oss att vinden vridit mot syd och det blev ytterligare 10 hårda mil i mot och sidvind. Väl ner i Ätran hade vi fem mil ut till Varberg och för första gången fick gruppen slöra i härliga farter mellan 40 och 45. Men redan efter 2 mil började det blåsa emot igen. Havsbrisen och tre riktigt hårda mil ut till kusten. Från Varberg och hem blev det sedan rätt okej körning då vi fick vinden mer bakifrån än framifrån. Rullsnitt 30,5 var bra och skapades av disciplinerad och solidarisk körning av 8 lagspelare.

På en sådan här tur blir det uppenbart hur den mentala inställningen påverkar hur väl man ska klara utmaningen och hur upplevelsen gestaltar sig. Är man inställd på grisväder och på att kriga en dag eller ett dygn så klarar man det mesta. Men i går var det tungt måste jag säga. När jag startade med attityden ”lätt som en plätt” och förutsättningarna ändrade sig och blev mycket mer krävande än vad jag förväntat så blev körningen så småningom slitsam. När jag nu i efterhand funderar över detta så var det vädermässigt en fin 30 milare med något ogynnsam vind.

Dags att komma igång igen

2009-05-09T02:20:00.000-07:00

Det är hårda tider för cyklister. Cykelinfluensan har dragit fram över landet. Det är en lurig förkylning som sätter in precis när formen börjar komma. Själv drabbades jag hårt. Var sängliggande förra helgen, var faktiskt på väg att dö enligt min fru. Hosta, feber och illamående. Det började på tisdagen för 12 dagar sedan, klarade de sista dagarna på jobbet med magnecyl sedan sängläge. Började känna mig kry i början av veckan men dras allt jämt med en elak hosta. Flera av mina cykelbekanta har sprungit på samma förkylning, långdragen hosta som saboterar alla träningsupplägg. Sub 8 på Vättern var sedan tidigare ett ambitiöst mål, i överkant på min förmåga även om alla förutsättningar skulle vara perfekta. Jag bör nog se Vättern som ett inspirerande träningspass för att komma i någorlunda god form till Sverigetempot nu. Hur som helst är det dags att lite försiktigt komma ut och rulla på vägarna igen.

2009-04-28T08:11:00.000-07:00

I lördags körde vi (HCK) en 30-milare. Gbg -Trollhättan-Vårgårda-Fristad-Alingsås-Gbg. Det var ett härligt väder, benen kändes pigga och det var premiär för det tunna stället. Rullsnitt på 28,5 km/h. är bra. Det var snacktempo 60-70% av sträckan.

Paris Brest Baris 2007

2009-03-25T03:58:00.000-07:00

Här är jag i Loudéac på väg tillbaka till Paris. Efter ca 90 mil på hojen är det lite drygt 30 mil kvar till mål.

Sverigetempot 2008

2008-08-07T04:47:00.000-07:00

Kristian någonstans i Sverige på cykelturen mellan Riksgränsen och Malmö 2008. Sverigetempot är ca 210 mil och ska avverkas på 9 dygn eller mindre.

Vättenrundan 2008

2008-07-14T09:44:00.000-07:00

Glada medaljörer på 2008 års Vätternrunda.

Mikael, Kristian, Sofia, Eva, Björn och Lisa