Treklövern

Den småländska treklövern gick av stapeln på torsdagsmorgonen klockan 06.00. Det började med en punka, alla 27 startande väntade solidariskt på att reparationen skulle bli klar. 06.15 drog gänget iväg. Det blev givetvis en spontan uppdelning i olika fartgrupper på en gång.

Den som organiserat det hela var Bengt-Göran Olsson (BeGe) en riktig randonörveteran och huvudsaklig kullturbärare av den västsvenska randonörtraditionen. 100-milaren var ett fantastiskt arrangemang. På vandrarhemmet i Norrahammar strax söder om Jönköping var trivsel och service i toppklass. Idén med att ha vandrarhemmet som bas var att man vid två tillfällen, förutom start och mål, under loppet passerade vandrarhemmet. Man kunde då äta, duscha och byta kläder + sova om man ville. Banan var lagd på de finaste vägar man kan tänka sig och såg ut just som en treklöver. Först en slinga på 37,5 mil norr ut, runt Vättern med vändpunkt i Askersund. Andra slingan på 33 mil gick öster ut upp till Tranås via Vimmerby och Vetlanda till Barnarp. Tredje slingan på 30 mil gick sydväst ut via Lagan och Svenljunga till målet i Norrahammar. Vädret var perfekt hela tiden förutom ett skyfall med åska som sinkade oss något på fredagseftermiddagen. Det var varmt och gott samt svaga vindar som oftast tycktes komma bakifrån, bättre kan det knappast vara.

Jag hade bestämt mig för att köra denna hundramilare på ett gemytligt sätt, lugnt och fint. Det blev därför viktigt att undvika snabbgruppen som i och för sig är rolig att hänga med men detta lopp ville jag köra på ett annat sätt. Se mig omkring, stanna när man vill, äta gott och inte stressa. Kristian som jag vanligtvis kör tillsammans med har en inbyggd GPS i skallen och när han meddelade att han skulle lotsa Eva in i mål så lät det som rätt fart och rätt anslag. Min tanke var att försöka avverka hela loppet på ca 65-66 timmar. Det skulle innebära en lagom fart, hyggligt frekventa bensträckare och matpauser samt sömn var natt. Det skulle så småningom visa sig att schemat höll mycket bra.

Eva är i princip helt ny i randonörleden har kommit som ett stjärnskott och klarade de hundra milen galant, skavanker här och där men inte tillstymmelse till att vika ner sig. Det kan vara så att PBP hägra och kanske blir en ny utmaning.

På första slingan gick det undan i bra fart på släta vägen och lungt uppför. Vinden i ryggen för det mesta och allas humör på topp; En och annan som chansat och startat lite halvskadade eller med för få träningstimmar blev orolig och funderade redan här på att slänga in handuken. Såsmåning om var det väl sju åtta stycken som gjorde det men inte förrän efter andra slingans mycket krävande terräng. Mer kuperat landskap än småländska höglandet får man leta efter. Upp och ner hela tiden och ett helt otroligt skyfall med åska sinkade oss rejält. Sträckan tog lite längre tid än jag på förhand skissat på vilket gjorde att starten för tredje slingan senarelades en timma. Tredje slingan betades av utan några bekymmer ända fram tills det var ca 4 mil kvar. Vi hade redan börjat varva ner när Kristian får punka. Det tar lång tid att laga en punka när man cyklat ca 95 mil men det gör liksom inget. Strax därefter kommer vi fram till en skylt som meddelar att bron som vi ska över om tre km är avstängd. "Följ avisningarna" pilar ska visa vägen för att komma på spåret igen. Det visar sig bli en omväg och en extra mil. Efter samtal med lokalbefolkningen får vi klart för oss att det nog går att komma över bron med cyklarna den är avstängd för bilar. Va bra säger vi och kör ner till bron som visar sig vara borta. Det enda fordon som kan ta sig över är helikopter. Senare visar det sig att snabbgruppen med livet som insatts faktiskt hade lyckats att ta sig över eller så hade de rekvirerat en helikopter. Det var bara att vända och ta sig an omvägen. En situation som då var mycket tråkig och motbjudande men som nu i efterhand blir lite komisk.

Vi snurrade runt på slingorna, de 100 milen som till slut blev 102 på 68 timmar. Ungefär som jag hoppats på och kalkylerat med.

BeGes 100 milare

HCK ordnar med en 100 milare. Det är redan nu 25 personer som i år kört ett 100 mils-brevet i landet. Med BeGes 100 milare kommer ytterligare 28 personer att starta och förhoppningsvis fixar de flesta det trots lite taskig väderprognos. Tidigare år har det varat några enstaka som tagit sig an denna distans. Något toppår kanske 15 -20 personer. Nu ser det ut som om det kan bli över 50 personer. Kvalificering till PBP nästa år är förmodligen den huvudsakliga drivkraften. På torsdagsmorgonen går starten.