söndag 28 mars 2010

På rull med HCK

Vi var ett skapligt gäng som samlades vid klubblokalen vid 10 idag. Kanske var vi 30 man som stod där i snålblåsten och försökte göra en gruppindelning. Det har varit mycket snack om skärmar på senaste tiden. Ska man få vara med om man kör utan skärmar? Nej säger några och ja andra. Och så en massa argument för det ena eller andra. Jag kör utan skärmar och har alltid gjort det. Utom på jobbcykeln va klart. Tillslut var vi 8 gubbar som stack iväg med snabbgruppen 29+. Två med skärmar sex utan. I bra fart under ledning av Rasmus klämde vi bortåt tio mil på fina vägar. Trots att det var blöt asfalt så var det inga problem med sprut från framförvarande cyklist.

Det börjar också bli dags för storservice av cyklarna. I går gjorde jag i ordning min biltemahoj Yosmite. Den har klarat vintern bra. Jag blir allt mer övertygad om att jobbcyklarna ska vara så billiga som möjligt. Har införskaffat en kedjebrytare som kostade nästan lika mycke som Yosmiten. Pedros kedjebrydare var ett helt underbart verktyg att jobba med. Nu står de andra hojarna på tur.

söndag 14 mars 2010

Premiär

I dag var det dags för premiärturen ute. Borstade av min gamla Pinarello från 1996. En fin stålram som nästan är för fin att köra med före soppmaskinen gjort sitt. Det var helt okey väder, 3+ sol och medvind på vägen ut. De kändes finfint. Sista timman hem, med vinden i näsan och tom på kolhydrater, var nyttig men så lagom rolig. Jag hade tagit med tre extra slangar som alla kom med hem obegagnade!


onsdag 10 mars 2010

Tempotouren

Så här i vintertid kan man få konstiga tankar. Jag har en benägenhet för att få just konstiga tankar. Antar att det är en förmåga som man övar upp under de långa randonnèerloppen. Efter 30-40 mil, det regnar, man fryser och är trött, då kommer det liksom drömliknade tankar som kan vara väldigt konstiga. Jag fick en sådan där konstig tanke på ett trainerpass för ett tag sedan. Hade bestämt mig för ett tretimmars distanspass eftersom en lättare bristning i vänster baklår varnade för intervallköret.
Vem skulle vinna Tour de France 2010 om varje etapp kördes som ett individuellt tempo? Alltså cyklisten mot klockan, råstyrka inget lagdribblande. Jag kunde inte släppa frågan. Namn som Fabian Cancellara, Lance Armstrong och Alberto Contador dök upp först men också Gustav Larsson som är hygglig uppför. Å andra sidan stjärnorna sitter ju med på en räckmacka hela vägen andra får göra jobbet och köra slut på sig. Det kanske skulle vara en sådan gubbe. En som man sällan hör talas om, en doldis. Ni vet någon i det där gänget som kör så att de nästan spyr och släpper ett par mil före mål på varje etapp. Kanske är det sådana kvalitéerna man ska söka efter för att finna totalsegraren på tempotouren.

När jag så fick tillfälle att dryfta frågan med cykeloraklet Roberto Vacchi så tänkte han länge. Sedan sa han: I dag så leker Contador hem det sedan så kanske en kille som Jens Voigt skulle bli giftig. Txente Garcia Acosta skulle också bli farlig om det är en tour med lite mindre bergsklättring. Alltså Contador som jag själv trodde var för beroende av uppbackning från laget. Spetskompetens ja visst men ändå allt för beroende av uppbackning. Sedan två namn som jag inte alls tänkte på.

Contador 1.

Voigt 2.






Texente Garcia 3.