Tempotouren

Så här i vintertid kan man få konstiga tankar. Jag har en benägenhet för att få just konstiga tankar. Antar att det är en förmåga som man övar upp under de långa randonnèerloppen. Efter 30-40 mil, det regnar, man fryser och är trött, då kommer det liksom drömliknade tankar som kan vara väldigt konstiga. Jag fick en sådan där konstig tanke på ett trainerpass för ett tag sedan. Hade bestämt mig för ett tretimmars distanspass eftersom en lättare bristning i vänster baklår varnade för intervallköret.
Vem skulle vinna Tour de France 2010 om varje etapp kördes som ett individuellt tempo? Alltså cyklisten mot klockan, råstyrka inget lagdribblande. Jag kunde inte släppa frågan. Namn som Fabian Cancellara, Lance Armstrong och Alberto Contador dök upp först men också Gustav Larsson som är hygglig uppför. Å andra sidan stjärnorna sitter ju med på en räckmacka hela vägen andra får göra jobbet och köra slut på sig. Det kanske skulle vara en sådan gubbe. En som man sällan hör talas om, en doldis. Ni vet någon i det där gänget som kör så att de nästan spyr och släpper ett par mil före mål på varje etapp. Kanske är det sådana kvalitéerna man ska söka efter för att finna totalsegraren på tempotouren.

När jag så fick tillfälle att dryfta frågan med cykeloraklet Roberto Vacchi så tänkte han länge. Sedan sa han: I dag så leker Contador hem det sedan så kanske en kille som Jens Voigt skulle bli giftig. Txente Garcia Acosta skulle också bli farlig om det är en tour med lite mindre bergsklättring. Alltså Contador som jag själv trodde var för beroende av uppbackning från laget. Spetskompetens ja visst men ändå allt för beroende av uppbackning. Sedan två namn som jag inte alls tänkte på.

Contador 1.

Voigt 2.

Texente Garcia 3.