Tågresan till Riksgränsen gick fint men redan på fredagsmorgonen började Kristian känna sig irriterad i halsen. En irritation som övergick i kraftig förkylning under loppets första dygn och som satte stopp för fortsatta äventyr i Arvidsjaur. Kristian var självklart tvungen att bryta för att undvika lunginflammation eller något ännu värre. Jag kände mig förhållandevis fräsch och bröt väl mest av det skälet att jag inte hade lust att fortsätta själv. Hela vårt upplägg gick ut på att vi tillsammans skulle hålla ett ambitiöst tidsschema för att komma fram till Smyghuk på ca 120 timmar. Vi låg trots Kristians förkylning, elak motvind de första 13 milen och en punka i fas med schemat. Jag övervägde att cykla vidare själv men kände mest olust inför tanken – min mentala förberedelse var uppbyggd på idén om ett oavbrutet partempo.
Kristian har sovit och ätit gott.
De femtio milen mellan Riksgränsen och Arvidsjaur var en av de finaste cykelupplevelser jag haft. Underbar natur upplevd i ambitiös komfortfart, perfekt cykeltemperatur ända fram till 2 tiden på natten då det blev kallt i vanlig ordning.
5 kommentarer:
Vad tråkigt att sjukdom skulle sätta stopp på äventyret. Hälsan går först och speciellt i dessa tider...
Att cykla själv är väl näst intill omöjligt då man behöver en rote
2:a att ty sig till vid en så lång cykeltur. Det är för långt att köra själv.
Ni är snart ute och cyklar något annat spännande.
-Skogling
Tack Patrik! Det går att cykla själv, Peter Torne som kom i mål tidigare i kväll körde själv nästan hela vägen. Men min hjärna var programerad på annat sätt. OM man förberett sig på ensamcykling så funkar det. Men visst är det gott att ha en rote 2:a.
Blä för förkylningar :-(
Men ni får väl ta revansch vid nästa tillfälle. Det är en bedrift bara att ge sig på att ställa upp på såna här långa lopp.
Hoppas ni får en fortsatt fin sommar fast utan förkylning.
Lev väl!
Nypan
Fy vad snöpligt med förkylningen! Även om det är surt när det händer så är det nog något man får räkna med. Det är så mycket som ska klaffa för att man ska klara av ett långlopp att man nästan kan bli förundrad över de man har lyckats fullfölja...
hej och tack för senast
rackarns trist att ni inte fick komma längre än till Arvidsjaur..
Håller med om att vägen och vädret dit var underbart....snacka om cykling på hög nivå...
får se när vår cykelväg möts/korsas igen
kalle
Skicka en kommentar