Lika trött som hojen ser ut lika slut var jag efter gårdagens körning med HCK. Vi var väl en 30-35 pers som samlade ihop oss vid Ericsson. Gamle goe Leo, en förebild på ca 75 bast, var i fin form och vem sjutton vet var han befinner sig i augusti nästa år. Jag har väl fått hybris, drog i väg med snabba gruppen. Bergis 32-snitt på en av de mest kuperade rundor över 15 mil som går att hitta i omgivningarna. Detta trots att jag var bakis men glad. Efter ca 7 mil var jag krokig på ett sätt som jag inte varit på flera år och efter 10 kastade jag in handduken. Bussige Låket drog hem mig. Tack Åke! En nyttig erfarenhet, min puls tog sig två slag förbi maxpuls i ett par backar, ny maxpuls 182. Det var flera år sedan jag såg den siffran på mätaren. Det har varit väldigt lite träning den senaste månaden nästan bara promenadcykling till jobbet. Ett kvitto på vad utebliven träning ger fick jag. Hybrisen från försommaren och sommarens fina form har försvunnit men kan väl byggas upp igen tänker jag.
3 kommentarer:
Cykling på hösten innebär ibland att man beter sig som en kalv på grönbete. Tror det är luften som helt plötsligt går att andas som gör det.
Själv är jag förr i oktober och brukar inbilla mig att det skulle göra nån skillnad ;-)
/N
härligt pappa! uppdatera nu, ryktet går att du har slappat till dig lite sedan din dotters flykt till utlandet, kom igen!
Ja, här krävs en uppryckning!
/rulle
Skicka en kommentar