fredag 3 juni 2011

21.49

60-mil med start på torsdagsmorgonen klockan 7 på Statoil i Backa. Kanonväder var utlovat och kanonväder blev det. HCKs randonörkansli hade lagt in ytterligare två startider denna dag. Klockan 15.00 drog det iväg ett tiotal och klockan 18.00 ytterligare några. Men klockan 7 var det säkert 20 personer som skulle ta sig an de 60 milen till Eda glasbruk uppe vid norska gränsen.

En fin sydvästan gav stöd i ryggen norr ut. Inledningsvis hade jag funderingar på att helt koppla loss från alla grupper och ta mig an resan i mitt eget tempo. Men det gick så lätt och fint i den nio-grupp som formerade sig på direkten. Jonas och Sofia, tre retrorandonörer med Aron i spetsen, Kanderholm, Pennman, Gunnarsson och jag. Vid första stämplingen i Ljungskile var vi faktiskt tvungna att kolla så inte minimitiden underskridits De flesta hade bokat övernattning uppe i Värmland och tyckte väl att de kunde ösa på lite. I Uddevalla kopplade Jonas och Sofia loss, strax dessförinnan hade Kanderholm valt att ta sitt egna tempo. Den kanske enda svårnavigerade punkten på banan är min kära gamla hemstad Uddevalla, inga problem, kan cykla sovande här igenom. I Bäckefors var det Lunch nummer 1. mackor, banan och dricka. Nu började retrorandonörerna bli lite slitna. Kör ju på cyklar med utrustning som ser ut att komma från sekelskiftet 1800-1900.

Avsnittet mellan Bäckefors och Årjäng är riktigt tufft och slitsamt. Långa hårda backar upp och ner mest hela tiden. Gunnarsson och jag tarmpar nog på lite hårdare än vad vi är skapta för. Maskinen Pennman verkar oberörd men hungrig är han i vart fall framme i Årjäng. Där blir det en god mosbricka med tillbehör på stadens grill. När vi kör vidare märker jag att Pennman fått med sig grillen från Årjäng. Efter bara en halvmil beordrar Gunnarsson oss att köra vidare, ska "sova" säger han. När en rutinerad gammal kustjägare säger så då måste man åka vidare även om jag själv inte hade haft något emot att ta mig en lutare på maten. Jag får fart på benen igen och börjar fundera på om det kanske är möjligt att klämma denna krävande 60-milare under 24-timmar. Hade vart roligt och med Pennman som dragdjur kan det gå. Pennman är en GRYM cyklist. När snabbåkarna på Vättern resonerar om hur de ska klara sub 7 eller 8 så säger de alltid - "har vi med oss Pennman så kan det gå" Eller man kan läsa på forum efter en lyckad sub- sattsning "utan Pennman hade vi inte klarat det". Penmann har dock aldrig kört längre än 40 mil förr. Ett osäkert kort mellan 40 och 60 alltså. Det är då mitt i natten som tiden bara rinner iväg, det är då som det kan ta en halvtimma att sätta på sig en pannlampa.

Hur som helst så matar vi på till Eda glasbruk, fångar en äldre man i en trägård för påskrift. Han är både nyfiken, pratsam och noggrann. Det första exmplaret av människa som vi nu stöter på som lite misstroget försöker förstå vad vi gör. "Från Göteborg i morse - hit - och nu tillbaka igen, säger ni???"

När vi vänder tillbaka söder ut får vi vinden emot, ganska tungt här och där, Det är också på denna sträcka ner till Årjäng igen som Pennman riktigt kommer till sin rätt. Han verkar nästa trivas med att ligga i fronten och bara mosa på. Efter Årjäng lägger sig vinden nästan helt och resan söder över fortsätter under bästa tänkbara förhållanden. Varmt och gott, sätter inte på arm- och benvärmare förän framåt midnatt. Någonstans mellan 45 och 50 mil tar vi en liten bensträckar. Pennman som är en bra kamrat men en ganska tystlåten kille låter mig då förstå att han har lite skav i baken. Efter ytterligare några mil ser jag att han drar i byxorna och fixar med sittställningen. Jag rullar upp och följande nattliga konversation följer. "Jag har en burk Assos, vill du ha en klick. jag har risifrutti.--- I baken??--- Jaså är det rumpsalva." Det blir inte mer sagt om detta och kanske det enda tecknet på Pennmans orutin mellan 40 och 60 mil. Bättre cyklist har jag aldrig kört med. Åke "Loket" Haraldsson kanske men han har pajat hälsenan. Hoppas verkligen han får ordning på den snabbt.
När vi rullar in på macken i Hisings Back har solen just gått upp. Bättre kaffe än detta har jag aldrig druckit.

3 kommentarer:

Kjell Bengtsson sa...

Härlig läsning som vanligt Mikael. Som du säger är Pennman med är det inga problem :-)

Anonym sa...

Härligt snabbt kört. Är banan fin? Funderar lite på att fräsa runt och köra några breveter runtom i Sverige nästa sommar.
/Johan M

Mikael Carlsson sa...

Nja, Det är väldigt fina vyer ut med vägen. Men det är lite mycket trafik speciellt när folk är på väg hem efter jobbet. mellen 16 och 18. Då är man uppe vid Årjäng Charlottenberg. Annars är det helt OK. Du vill väl ta tillbaka rekordet. Jag tror du gör det om förhållandena skulle vara de samma som de vi hade. Och så en rotetvåa som Hektor kanske (om han är i form).