Kul projekt

Ska se om jag kan få ordning på en gammal världsmästarcykel i stridsvangsklassen från 1986.
Det är min stora dotter Cajsa som av någon anledning är förtjust i retrohojar, speciellt sådana där sporträsrar som var populära före 1990. Och som försvunnit från marknaden av någon konstig anledning. Det var riktigt bra cyklar, egentligen en variant av randonörhoj.

Första brevet - 20 mil.

Det var inte helt lätt att räkna in alla randonörer vid starten. Det var ett stort gäng som stod och snackade i smågrupper. Många kända ansikten blandade sig med premiäråkare. Var vi femtio? Ja kanske där omkring. Vid starten klockan nio var det ganska kylslaget, 7 grader och sol, med en vind kommande från västnordväst på 4-5 sek/m. Vi skulle just åt det hållet. Rundan går upp över öarna Hisingen, Tjörn, och Orust och hem på fastlandsidan. Det är en fin runda en av mina favoriter. Åke var som en frustande hingst och när klockan var 5 över nio så slet han sig från det gruppdynamiska kravet på att alla bör dra i väg samtidigt. Vi var många som hakade på men det blev ganska snabbt en grupp på fem. Åke, som bara matade på i den lite jobbiga vinden, följd av Peter, Ola , Pennman och mig.

Det är hårda gubbar allihopa, från och till så blev det jobbigt. Speciellt när man varit uppe och tagit en förning och skulle ner på femte rullen. Det var först när man kom in på tredje rullen som man fick gott vindlä. Efter ca 12 mil var det traditionsenlig mosbricka i Henån. Sedan tajmade vi färjan i Svanesund perfekt. Vi var i mål på 7,11 h med en cykeltid på 6,04 och ett rullsnitt på 32,6. En bra körning med bra gubbar.

20 mil i styv kuling

Kristian hade laget en spännande 20-milare till dagens körning. Start hemmavid och sedan över Bergum, Gråbo, Sollebrunn, Vårgårda, Herrljunga, på gudomligt vackra vägar till Alingsås och hem. En grym medvind i ryggen tog oss till Herrljunga, 10,5 mil på 37 snitt. Hem var det tyngre. Jag blåste faktiskt av vägen på slutet som tur var gick det bra. Rullade upp på en gräsmatta nån meter återfick balansen och ut på vägen igen. Det var rätt läbbig att ligga på tempbågen när vinden högg i både cykel och kropp, Den blåsigaste körning jag gjort alla kategorier.

Intensivrunda

Återsamling på backkrönet och så lite snack om formen och vikten. "Vänta ska du få se" sade en av mina antagonister. Och så mycket gliringar om att det var fusk att köra med tempostyre. Visst är det fusk. Men alla som fyllt 50 får fuska med tempbågen. Sju mil blev det i kväll men det var lite för kallt för att koltrasten skulle vilja bjuda på sin skönsång,

Solskenstur och hallonbakelse!!

Det är fantastiskt vad folk cyklar nu förtiden. Vi var över 70 personer som drog iväg från Ericsson klockan 10.00. Turen var på drygt nio mil och startade i 8 plusgrader och avslutades i 17 grader. Vi blev 26 personer i 29+ gruppen. Cyklister på bettet tidigt på säsongen. Trots att vi gick i mål med ett snitt på 31,2 km/h så blev det en jäkla massa frirullningsåkning. På tok för mycket. Jag tror inte grupperna ska överstiga 12-14 personer. Det blir för mycket snack och okoncentrerad körning. Två gubbar gick mycket riktigt på hjul och i backen. Lite skrubbsår, cyklarna OK men ändå, alltid tråkigt när det händer. Efter halva sträckan var det dags för hallontårta och kaffe vid Gottskärs konditori. Här sitter HCKs nye ordförande och ser nöjd ut. Grabben bredvid tittar lite beundrande på Magnus, han drog nämligen sönder klungan sista biten in till fiket.

Två riktiga veteraner, randonörer och PBP-are dök också upp på dagens tur. Kent har äntligen låtit skägget växa ut. Han har 12 stycken cyklar och flera cykelkärror var av en är som Kalle Ankas husvagn. Det han inte vet om cyklar är inte värt att veta.
Yngve är en av det hårdaste 60 åringar jag känner. Vi har grillat varandra hårt på flera lopp. Han fick förra säsongen förstörd av sjukdom men nu är han på gång igen. Idag var han imponerande stark.

Fullt ös ute!

Min Polar CS 400 har varit på verkstaden. Den har funkat kanon från mitten av augusti fram tills för 14 dagar sedan. Då fick den spatt. Åkte ner till Marcus på cykelcity, han kikade på den och förstod sedan att det var något allvarligt. Efter en tur till datadoktorn i Stockholm kom den tillbaka med ny elektronik. Var tvungen att ta en tur på direkten och i ren inspiration körde jag årsbästa på Olofstorparn. En ganska kuperad bana på 32 km.

Idén med pulsmätaren är nog att träna effektivt. Jag är inte säker på att jag kan utnyttja alla finesser på bästa sätt. Men den har varit en väldigt bra träningskompis under vintern. Mitt syfte med polaren var att försöka bibehålla motivationen för regelbunden och ibland hård träning. Mest för att för en gångs skull konservera formen och inte sticka iväg i vikt. Jag kan nu rapportera att detta har lyckats över förväntan.