Vätternrundan 2012

Gott Nytt Cykelår:

Jag vill också tacka alla goa cykelkompisar för fin gemenskap och många mil tillsammans!

2012 blir kanske ett mellanår, vätternrundan och några brevelopp är inmutade kanske hänger jag på en flech också.

PBP 2011

Under förberedelserna funderade jag en del på hur det skulle vara att sitta på Columbusen i 120 mil, karbonhojen som de tre senaste åren varit min vapendragare. Den är hårdare än min gamla stålräser och av någon underlig anledning försedd med ett stenhårt spurtstyre. Och nog blev det hårt alltid. Kände mig ganska sönderskakad efter 80-90 mil. När man kör PBP ska man nog undvika hojar med spurtstyre, kort hjulbas och 23 mms däck, om man vill slippa vibrationsskador. Under loppet träffade jag på några cyklister som imponerade mycket.

Den förste var en enbent kille som trampade med det ena benet medan stumpen på det andra, som var ca 15 cm lång från höften räknat, tog stöd i en liten specialställning. Att cykla PBP med ett ben är så imponerande att jag inte kan gnälla det minsta i det som skrivs fortsättningsvis. De andra är killarna från Stockholmstrakten som krossade det svenska rekordet och rullade in relativt fräscha på lite drygt 51 timmar. Bra gjort av KalleGunnar och Johan M mfl. Den tredje snubben måste ha fått en fix idé. Blev faktiskt lite knäckt när jag snackade med honom. Han körde på en hoj inte helt olik den på bilden här ovan. Tror att han sade att utväxlingen var 48 - 17 och att nedförsbackarna var lika jobbiga som uppförsbackarna. Fix alltså dvs. inget frihjul. Själv hade jag som målsättning att matcha Charles Terront som vann det första PBP år 1891 på tiden 71 timmar och 22 minuter. Charles körde också fix men hade åtminstone två växlar. Bakhjulet var kuggat på båda sidor och genom en snabb operation med vingmuttrarna kunde han vända på hjulet. Det var lagom inspirerande och lagom ansträngande att köra på Charles schema.

Jag tycks ha haft mer tur med vädret än många andra. Lite duggregn var allt, annars helt perfekt cykelväder. Ska jag klaga på något så var det innan starten. Vi stod och väntad på att startskottet skulle gå i ca två timmar i stekande sol och säker 30 grader varmt. Kände mig helt utlakad när vi rullade iväg. Så småningom fick jag dock fin balans på metabolismen och mådde fin fint under de tre dagarna som det tog mig att genomföra loppet.

Cyklade med lite olika gubbar men Pennman och jag hängde ihop i ca 100 mil. Kristian, Åke loket och Henrik E mellan 20 och 70 mil. Vi sov rejält i Brest och åt minst en timma på varje kontroll, Det var ju riktigt god mat fattar inte var den tog vägen bara. Det var hur mycket input som helst men ingen output. Kompressorn och gasverket gick på högvarv! Både Åke och Pennman körde sönder sina framväxlar, mycket tid gick åt till att få det fixat. Båda var överens om att man använder framäxeln lika mycket under PBP som under en hel säsong på västkusten. Båda är sådana där urstarka killar som nästan aldrig använder lilla klingan här hemma. Där nere ville de väldigt gärna ha den.
Sammanfattningsvis tycker jag att det var en härlig upplevelse. Var så där lagom plågad på slutet så att glädjen och lyckokänslan vid målgång blev den rätta. Inte blev det sämre av att min fru och Pennmans fru och Åkes sambo möte upp med champagne och pilsner, russin och nötter, pussar och kramar. Får se hur det blir med PBP 2015. Målsättningen, inspirerad av Ove Fundin: att köra ihop en medalj till varje unge är nu klar Och om jag förstår min fru rätt blir det inga fler. Kanske man skulle ha en egen PBP-medalj som man kan sitta och spegla sig i på hemmet så småningom. Får också se hur det blir med bloggen framöver. När jag började skriva om mina cykelupplevelser var tanken att ta mig från ett PBP dvs 07 till nästa dvs 2011 och sedan sätta punkt. Men det har varit roligt och känns fortfarande meningsfullt så det blir kanske fler bloggningar.

DAX!

I morgon rullar vi i väg, först Kiel färjan och sedan non-stop körning till hotellet. Det är planen. Första utmaningen kommer att bli stuvning av bil. Får man in tre hojar i en Pasat? + Tre gubbar med bagage? Ögonmåttsbedömning pekar på att det går!
Det mesta känns annars OK. En tennisarmbåge gnäller lite. En tio år gammal muskelbristning i låret pratar också med mig då och då. Det är väl ålderskrämpor.
Annars har YRs väderprognoser fått känslolivet att åka berg och dalbana de senaste dagarna. Det är visserligen relativt långt kvar för att kunna få mer säkra prognoser, men man kikar ju ändå. Gårdagens prognos var ruggig, enligt den så skulle det både regna och blåsa mer än 07. Dagens prognos däremot förefaller riktigt bra. Vädret kan man ju ändå inte påverka men vädret påverkar utrustningslistan och packningen. Antar att söndag förmiddag blir tidpunkt för beslut om vad som ska med och vad som inte ska det.
Sedan tror och hoppas jag att min GPS nu är rätt programmerad för att bli en bra hjälpreda där nere. Här hemma funkar det precis som jag vill. Nu återstår det väl egentligen bara att äta och äta och äta. På söndag klockan 16.00 går första starten.

Två veckor kvar till...

I morse regnade det ute när jag vaknade. Skruvade på mig och mådde gott. Gårdagens hårda tretio-milare med gamla Fléche Nordique-gänget blev en ruggig genomkörare.
Åke"Hälsenan" Haraldsson får omgående tillbaka sitt gamla tillnamn "Loket" Jäv... vad han grillade. Kul att han också tycks vara helt besvärsfri. Hälsenor kan ju ta tid.
Kristian som smygtränat med Eva enligt ett långdistanskoncept var i gammalt gott slag. Själv fick jag tugga styrlinda, men det är faktiskt riktigt gott och energirikt. Inför PBP var det precis en sådan genomkörare jag behövde.

Vädret under gårdagens rejs var riktigt bra: lite, lite regnskvätt i början för att sedan bli solsken, lagom varmt och ganska justa vindar. Vi var nio man som drog iväg från Prem mot Fjärås, Borås, Svenljunga, Måraklev, Varberg och hem. Rutinerade randonörer hela gänget. Jag gjorde ett försök att hålla ihop gänget de första milen men det var olika tryck i benen på varje gubbe. Och i Fjärås så blev det Åke, Kristian och jag som körde runt. Tänkte att det skulle bli en behaglig resa i bra fart. Men Åke ville ha full fart vilket det också blev i huvudsak hela vägen. Nu återstår bara lite lätta pass så att man inte rostar ihop före den 21 augusti.

Matrunda!

Tidigare i veckan hade jag räknat ut lördagens 20 milare. Väderprognosen talade om mycket, mycket regn. Men på fredagskvällen talade spåmännen om lite. Och vi fick ett fantastiskt gott väder i 17 mil för att sista timman drabbas av hård men uppfriskande nederbörd. Vi var 6 PBP aspiranter som drog iväg + klubbens nye ordförande och fotografen Björn. Benen kändes pigga och ville väl sprätta iväg men eftersom ordföranden var med i gänget så blev siktet mer istället på matraster, pizza, kaffe och bulle mm. Det blev en riktigt myspysig tur med mycket utrustningssnack inför frankrikeäventyret.

En månad kvar till PBP:

Nu är det nära! Vad mer finns att säga, huvudet är fullt av tankar angående utrustningslistan. Just nu funderar jag mest på vilken framlampa jag ska välja. Har en bra pannlampa men som alla pannlampor är den snudd på oanvändbar vid regn. Lyser mer på regnet än på vägen. Är det någon som har tips på bra cykellampa helst med vanliga batterier. Annars har det varit så mycket snack om hälsenor i randonörleden att jag änna själv tycker att det börjar kärva runt hälen. Men det är väl bara som det ska vara så här fyra veckor innan start. På måndag är semestern slut och touren också slut. Himla spännande och bra ettaper de senaste dagarna. Under semestern har jag lyckats klämma in en och annan tur mellan segling och kalas. Om det inte regnar i morgon bitti så får det bli ett 20 mila breve med HCK.