Med vaxad kedja.

Efter Fléche Nordique fixade jag till hojen i hopp om att få bort knäppningarna från ramen. Det knäpper så förskräckligt i den. Helt plötsligt började det att knäppa efter ca 50 mil på Fléchen, i höjd med Jönköping. Jag tog isär det mesta i transmissionen, gjorde rent och vaxade kedjan. För första gången i livet använder jag vax i stället för olja. Allt enligt rekommendationer från Cykelcitys gurus. Det lyser om Columbusen när jag drar iväg på en kvällsrunda med HCK. Men nu knäpper det än mer i hojen. Jag skäms nästan. Var gång jag ställer mig upp på pedalerna blir det ett taktfast knäppande. Jag får väl ca 20 olika påpekanden eller kloka synpunkter på vad jag ska göra för att komma tillrätta med problemet. Det flesta föreslår just det jag redan gjort mycket noggrant. Hela ramen är som en förstärkare. Det blir inte bättre av att de andra gubbarna börjar komma i form inför Vättern och mina ben fortfarande är som stockar efter helgens äventyr. Fick nästan tugga styrlinda i backarna.

Var ute på en egen liten tur idag och då knäppte det mycket mindre nästan inte alls. Blir inte klok på detta.

603 km

.............................Kristian..............Jag...............Åke.....

Till helgens Fléche Nordique var 16 lag anmälda och 15 kom till start. Alla lag skall fjorton dagar före pingstafton skicka in sin rutt till sekretariatet för att få den godkänd. Rutterna är sedan hemliga ända fram tills prisutdelningen på pingstdagen. Det lag som sedan cyklat längs på 24 timmar har vunnit.

Vårt lag "Dit i tid" bestod av Kristian GPSen Lindgren, Åke Loket Haraldsson och Jag. Tidigare hade också Stefan Titanskruven Gunnarson varit aktuell men det körde ihop sig för honom. Ett sent återbud gjorde att vi fick dra runt en bana som var planerad för åtminstone fyra fulltankade och energistinna gubbar på tre man. Det var faktiskt inte bara minus. Laget ska gå i mål med tre man, det får vara max fem i varje lag. Det var bara att inse att alla måste med hela vägen runt. Jag hade tidigare laborerat med tanken att man alltid kan kasta in handuken fram på natten när man inte tycker att man vill vara med längre. Nu gick inte det, mentalt stärkande.

Vår bana var på 603 km. Vi visste när vi gjorde den att det var ett vågspel. Att cykla den distansen på 24 timmar är fullt möjligt under rätt förhållanden. Dvs hygglig tur med vindar och väder samt inga maskinproblem. I dåligt väder med starkt vindminus är det dömt att misslyckas om man inte är proffs.

Vi startar i kanonväder klockan 10 på pingstafton vid Statoil i Munkebäck. Det kanske är en gnutta för varmt, Kristian tycker i alla fall det efter ca 10 mil. Han svettas så mycket att han borde köra med dropp varje gång temperaturen går upp mot 25 grader. Vindarna är inte idealiska, mer emot än med, mycket mer emot faktiskt, men svaga. Banan går nordost ut: Gråbo, Vårgårda, Herrljunga, Falköping Tidaholm, Hjo, Askersund. Hela vägen dit upp har vi vinden i näsan; svag, kanske ett par sekundmeter. Men vi lyckas hålla vårt tidsschema och komma upp till Askersund med 10 minuters plus. Här är det inlagt en matrast på 25 minuter. Vi är emellertid såpass slitna att även den inkörda tiden går åt. Prick på minuten drar vi iväg mot Motala. Vi började pö om pö bygga upp en liten tidsmarginal igen. I Motala är det 8 minuter, i Mjölby är det 11 och i Linköping är det 14 minuter.

Strax för Linköping cyklar vi in i natten och kommer fram till Statoil som tre julgranar. Tur, här står halva Linköpings poliskår. Jo dom kontrollerar området. Även oss mycket noga. Vi svarar på många frågor om detta med att cykla långt. Ett tag är jag nästan orolig för att de ska anse oss som en trafikfara. Efter det att vi har fikat och ska dra vidare dyker den andra halvan av Linköpings poliskår upp. Fram rusar en kille med skottsäker väst. Han verkar uppriktigt lycklig när han lätt flåsande fångar in oss. Jodå! Han cyklar också, minst tusen mil om året får vi reda på. Och så berättar vi igen hur vi cyklar och han har en massa frågor. När vi till slut säger att vi måste åka för att hålla tidsschemat så erbjuder han sig utan omsvep att köra före med blåljus. Tack Polisen men vi fixar detta ändå.

Färden går vidare väster ut mot Ödeshög in på Vätternrundans slinga ner mot Jönköping via Gränna. Kända fina vägar. Även om vi känner oss slitna så kräver körschemat bara 27 km/h i rullsnitt, det blir nästan lite myspys och småsnack på vägen söder över. I Jönköping äter Åke upp det sista ur hinken med pastasalladen som då färdats lite drygt femtio mil i hans bagage. Kristian och jag tar en äggmacka. Sedan rullar vi upp till Hjo för att stämpla våra färdkort för sista gången. Från Jönköping till Hjo går det ganska skapligt trots att en stark sidvind försöker få oss ur balans. De tre milen från Hjo till Skövde är de absolut tuffaste, med en ihållande tung motvind över det platta landskapet. Åke tar fram de vassa knivarna och den stora släggan och borrar meter för meter nästan hela vägen fram. Att cykla upp för Billingen efter 60 mil är hårdare än man kan tro. Jag är tvungen att ta en bensträckare med 50 meter kvar av backen. Vi är några stycken som tillsammans promenerar den sista lilla biten upp. Varför ska man stressa när tidsschemat håller. På minuten 23.35 går vi i mål.

Av de femton lagen är det ett som cyklat 12 kilometer längre än oss. Grattis Jan-Erik, Per-Åke, Kalle-Gunnar och Staffan(?). Jag funderar på om dom var fyra som körde? Har ju dubbelnamn allihopa, skumt.

Efter

En vecka kvar till Flèche Nordique.

När starten för Fléche Nordique nu närmar sig så börjar man känna efter. Hur är formen egentligen? Inte ska jag gnälla men nog kärvar det lite här och där. Cykel och utrustning är i toppform. Men kroppen känns sliten eller är det bara den sedvanliga "känna efter sjukan" som alltid infinner sig inför ett race som man laddat för. Förra helgen körde Kristian och jag en härlig 30 milare. Det var kanonväder och vi gick runt i fin växeldragning hela vägen. 10.50 i totaltid, rullsnitt på 32 km/h och i skaplig form i mål, borde vara lugnande. Just nu försöker jag bara hålla i gång med små 6 mils pass där jag försöker hitta rätt ansträngningsnivå för att kunna köra ca 9-10 gånger länger med samma intensitet.

20 mil igen!

När Åke är på Mallis och tränar kör vi i kanonväder här hemma. Det var faktiskt riktigt fina förhållande på dagens 20 milare. 10-12 grader, sol och svaga vindar. Delar av Fléche Nordiqu- laget Stefan, Kristian och jag bombade på runt Vårgårda och Herjunga igen. Vi var tidigare fem aspiranter till Fléchen som går i pingst. Förutom oss tre och Åke så var göteborgskex egen controller med i förhandssnacket men ett krånglande knä satte stopp för honom. Just nu har vi kallat in en reserv som utreder om deltagande är möjligt. Känner du dig sugen kan det eventuellt bli en plats i laget. Det rullade på riktigt bra i dag. 6,01 i körtid och 6,41 i totaltid.