Polar CS 400

Eftersom jag normalt sett mer eller mindre lägger av med cykling så här års, blir fet och någon gång efter julbordet kommer igång igen, så sökte jag inspiration för att fortsätta hålla igång. Har cyklat ner mig från ca 95 kg i januari till ca 85 kg nu. Samma visa varje år, samma förbaskade jo-jo liv varje år. Jo! jag kanske kör lite lätt i september också men sedan har det varit god mat och villa som gällt i 3-4 månader. I ett desperat försök att hitta ny motivation och nya infallsvinklar köpte jag mig en Polar CS 4oo. En ny värld skymtar bakom dörren men frågan är om jag får upp den. Efter att ha ägnat en hel dag åt installation och förstå sig på 1000 funktioner som kan kombineras på 1000 sätt börjar jag förstå logiken. Cadd, puls, fart, höjd, temperatur, vikt, distans, snitt, ålder, vikt, syreupptagningsförmåga, ir-port, dataprogram, träningsprogram, intervall osv. allt detta och mycket mer med en manual på över 50 sidor och jag som hatar manualer. Någon som erövrat kunskapen och lätt och ledigt rör sig i polar CS 400s värld?

Tillbaks på vägen

Efter lite semester, segling med familjen, bärplockning och kalas med goda vänner så blev det riktigt gott cykelväder. Kör som vanligt för hårt efter uppehåll och blir som en död sill i benen efteråt.

Söndagsrunda med HCK:
I söndags var det dags för en 14 mila tur med HCK. Vi var ca tretio personer som samlades vid klubblokalen. Som vanligt delades gänget upp i tre fartgrupper 23, 26 och 29 km/h. Visserligen kallades 29-gruppen för ”snabba gruppen” vid uppropet men jag brukar hänga med där utan några större problem och valde min vana trogen den. Andra som vanligtvis väljer 29 gänget valde av någon anledning 26 gruppen. Jag förstod så småningom varför. Killarna drog i väg i en rätt hård fart, vi skulle ju ändå cykla 14 mil. Det var nya bekantskaper för mig i den 10 man starka gruppen. Samtliga grabbar hade rakade ben, var i 30 årsåldern eller yngre och flera av dem körde med i HCK race - Hisingens CKs tävlingssektion. Det var bara att bita i och på släta vägen gick det bra men i backarna sprutade mjölksyran ur öronen på mig medan grabbarna satt och småsnackade. 14 mil med ett snitt på 36,3 och detta kallas distansträning?! Kul men hårt.

Endorfinförgiftad på Gråborundan!
Dagens runda blev Gråboturen. En runda som nästan alltid blir föremål för att attackera gamla rekordkörningar. Den är 56 kilometer men själva attacksträckan eller temposträckan är 43 km. Det innebär att man har några kilometer att värma upp på och några att varva ner på. Kristian och jag hade talat om att ta en lugn tur. Min tanke var därför att undvika Gråbo. Men när vi strålade samman så hade han ändrat sig. Det var tydligen ”perfekta förhållanden för en attack på Gråbo”. Vi har kört denna Gårborunda i säker 12-13 år som partempo och nästan alltid med full fart. Partempo är både roligt och jag tror en bra träningsform. Vi brukar hamna på ett snitt mellan 35 och 36,5, det högre snittet uppnått vid ”perfekta förhållanden". Vi har ofta talat om att det borde gå att köra fortare, Kristian har tillexempel några tempokörningar över tre mil under 45 minuter. Och idag slog vi det gamla rekordet på 36,6 rejält: NYTT REKORD 37,8. Det är kul när gamla gubbbar bryter ny mark!