Vätternrundan!

När klockan ringer 03.25 så har jag sovit 2-3 timmar. Det är alltid svårt att somna när man ska ut på ett tidigt race. Och ambivalensen från dagen innan finns kvar. Tittar ut genom fönstret. Uppehåll, känns hyggligt varmt. Robotmässigt tar jag beslutet. Tunna stället, lida, göra ont… sub 8. Alternativet är en komfortkörning där sluttiden inte betyder något. Eva, Sofia, Lisa och Kristian vars startid är 40 minuter efter min kommer upp lagom för att önska lycka till. Efter de ömsesidiga varningsord, kör försiktigt och ta det lugnt… ja ni vet, så skildes vi åt.

I startfållan 04.10 är det tyst. De som försöker prata gör det med darr på rösten och det är inte på grund av kyla. Sammanbitna gubbar rullar iväg. Kollar in var jag har Lars Pennman sub8s lok och Stefan Gunnarson, kapten. Så fort motorcykeln går åt sidan börjar den belgiska kedjan jobba. Vi är ca 16-17 man som drar igång ett rasande temp. Sub 9 hänger på. Efter några mil börjar det regna igen. Humöret sjunker men inte farten. Vid kontrollen i Gränna har vi snittat 41,8. Det går bra men inte ett ord yttras i kedjan förutom att någon då och då skriker HÖGER och lite senare ett tyst tack. I Jönköping meddelar någon att vi kör på sub 7.30 schema. Jag känner mig pigg och blir en aning förvånad när kedjan spricker och gubbarna börjar rulla. Efter någon minut når budskapet fram David Engel, också ett lok, har fått punka. Efter lite snabbt resonemang bestämmer sig gruppen för att köra vidare. Passerar Fagerhult i ursinnig fart och nu börjar jag känna mig lite slak. Läger mig bakom grindvakten för att käka en banan som av någon anledning hela tiden vill ner i mina andningsorgan. Vi drar igenom Hjo och här någonstans börjar jag ana att jag fått punka på bakhjulet, pyspunka. Efter ytterligare en mil har aningen övergått i visshet och jag rullar besviken åt sidan. Det låga däckstrycket är också en delförklaring på att det gått allt tyngre de senaste milen.

En servicebil stannar men inte för att hjälpa mig. Nä då! har inte ens en riktig fotpump att bidra med. Efter lite gafflande med dem fixar jag punkan på rekordfart. Väl ute på vägen igen känner jag att rytmen är kvaddad och modet är demoraliserat. Tuggar på i min egen takt. Försöker tänka nytt. Det borde inte vara något problem att slå mitt gamla pers på 8.45. Borde också kunna gå att knäcka cykelkompisen Kristians pers på 8.35. Med ny målbild i sikte går cyklingen lättare. Så småningom kommer också ett nytt gäng som jag hakar på. De sista milen från Medevi och in i mål så får jag soppatorsk. 30 mil på tre liter sportdryck är i minsta laget. Kommer i mål på 8.25 nöjd och besviken på en och samma gång. Sub 8 gubbarna kör in på mellan 7.49 och 8.03.
På kvällen äter vi världens största pizza och alla är jättenöjda med sin körning. Vår gemensamma uppfattning var att årets runda hade varit blöt och lite ruggig men med +vind. Detta bidrog till att alla runt bordet slaget sina personliga rekord rejält.