Gott Nytt Cykelår:

Jag vill också tacka alla goa cykelkompisar för fin gemenskap och många mil tillsammans!

2012 blir kanske ett mellanår, vätternrundan och några brevelopp är inmutade kanske hänger jag på en flech också.

PBP 2011

Under förberedelserna funderade jag en del på hur det skulle vara att sitta på Columbusen i 120 mil, karbonhojen som de tre senaste åren varit min vapendragare. Den är hårdare än min gamla stålräser och av någon underlig anledning försedd med ett stenhårt spurtstyre. Och nog blev det hårt alltid. Kände mig ganska sönderskakad efter 80-90 mil. När man kör PBP ska man nog undvika hojar med spurtstyre, kort hjulbas och 23 mms däck, om man vill slippa vibrationsskador. Under loppet träffade jag på några cyklister som imponerade mycket.

Den förste var en enbent kille som trampade med det ena benet medan stumpen på det andra, som var ca 15 cm lång från höften räknat, tog stöd i en liten specialställning. Att cykla PBP med ett ben är så imponerande att jag inte kan gnälla det minsta i det som skrivs fortsättningsvis. De andra är killarna från Stockholmstrakten som krossade det svenska rekordet och rullade in relativt fräscha på lite drygt 51 timmar. Bra gjort av KalleGunnar och Johan M mfl. Den tredje snubben måste ha fått en fix idé. Blev faktiskt lite knäckt när jag snackade med honom. Han körde på en hoj inte helt olik den på bilden här ovan. Tror att han sade att utväxlingen var 48 - 17 och att nedförsbackarna var lika jobbiga som uppförsbackarna. Fix alltså dvs. inget frihjul. Själv hade jag som målsättning att matcha Charles Terront som vann det första PBP år 1891 på tiden 71 timmar och 22 minuter. Charles körde också fix men hade åtminstone två växlar. Bakhjulet var kuggat på båda sidor och genom en snabb operation med vingmuttrarna kunde han vända på hjulet. Det var lagom inspirerande och lagom ansträngande att köra på Charles schema.

Jag tycks ha haft mer tur med vädret än många andra. Lite duggregn var allt, annars helt perfekt cykelväder. Ska jag klaga på något så var det innan starten. Vi stod och väntad på att startskottet skulle gå i ca två timmar i stekande sol och säker 30 grader varmt. Kände mig helt utlakad när vi rullade iväg. Så småningom fick jag dock fin balans på metabolismen och mådde fin fint under de tre dagarna som det tog mig att genomföra loppet.

Cyklade med lite olika gubbar men Pennman och jag hängde ihop i ca 100 mil. Kristian, Åke loket och Henrik E mellan 20 och 70 mil. Vi sov rejält i Brest och åt minst en timma på varje kontroll, Det var ju riktigt god mat fattar inte var den tog vägen bara. Det var hur mycket input som helst men ingen output. Kompressorn och gasverket gick på högvarv! Både Åke och Pennman körde sönder sina framväxlar, mycket tid gick åt till att få det fixat. Båda var överens om att man använder framäxeln lika mycket under PBP som under en hel säsong på västkusten. Båda är sådana där urstarka killar som nästan aldrig använder lilla klingan här hemma. Där nere ville de väldigt gärna ha den.
Sammanfattningsvis tycker jag att det var en härlig upplevelse. Var så där lagom plågad på slutet så att glädjen och lyckokänslan vid målgång blev den rätta. Inte blev det sämre av att min fru och Pennmans fru och Åkes sambo möte upp med champagne och pilsner, russin och nötter, pussar och kramar. Får se hur det blir med PBP 2015. Målsättningen, inspirerad av Ove Fundin: att köra ihop en medalj till varje unge är nu klar Och om jag förstår min fru rätt blir det inga fler. Kanske man skulle ha en egen PBP-medalj som man kan sitta och spegla sig i på hemmet så småningom. Får också se hur det blir med bloggen framöver. När jag började skriva om mina cykelupplevelser var tanken att ta mig från ett PBP dvs 07 till nästa dvs 2011 och sedan sätta punkt. Men det har varit roligt och känns fortfarande meningsfullt så det blir kanske fler bloggningar.

DAX!

I morgon rullar vi i väg, först Kiel färjan och sedan non-stop körning till hotellet. Det är planen. Första utmaningen kommer att bli stuvning av bil. Får man in tre hojar i en Pasat? + Tre gubbar med bagage? Ögonmåttsbedömning pekar på att det går!
Det mesta känns annars OK. En tennisarmbåge gnäller lite. En tio år gammal muskelbristning i låret pratar också med mig då och då. Det är väl ålderskrämpor.
Annars har YRs väderprognoser fått känslolivet att åka berg och dalbana de senaste dagarna. Det är visserligen relativt långt kvar för att kunna få mer säkra prognoser, men man kikar ju ändå. Gårdagens prognos var ruggig, enligt den så skulle det både regna och blåsa mer än 07. Dagens prognos däremot förefaller riktigt bra. Vädret kan man ju ändå inte påverka men vädret påverkar utrustningslistan och packningen. Antar att söndag förmiddag blir tidpunkt för beslut om vad som ska med och vad som inte ska det.
Sedan tror och hoppas jag att min GPS nu är rätt programmerad för att bli en bra hjälpreda där nere. Här hemma funkar det precis som jag vill. Nu återstår det väl egentligen bara att äta och äta och äta. På söndag klockan 16.00 går första starten.

Två veckor kvar till...

I morse regnade det ute när jag vaknade. Skruvade på mig och mådde gott. Gårdagens hårda tretio-milare med gamla Fléche Nordique-gänget blev en ruggig genomkörare.
Åke"Hälsenan" Haraldsson får omgående tillbaka sitt gamla tillnamn "Loket" Jäv... vad han grillade. Kul att han också tycks vara helt besvärsfri. Hälsenor kan ju ta tid.
Kristian som smygtränat med Eva enligt ett långdistanskoncept var i gammalt gott slag. Själv fick jag tugga styrlinda, men det är faktiskt riktigt gott och energirikt. Inför PBP var det precis en sådan genomkörare jag behövde.

Vädret under gårdagens rejs var riktigt bra: lite, lite regnskvätt i början för att sedan bli solsken, lagom varmt och ganska justa vindar. Vi var nio man som drog iväg från Prem mot Fjärås, Borås, Svenljunga, Måraklev, Varberg och hem. Rutinerade randonörer hela gänget. Jag gjorde ett försök att hålla ihop gänget de första milen men det var olika tryck i benen på varje gubbe. Och i Fjärås så blev det Åke, Kristian och jag som körde runt. Tänkte att det skulle bli en behaglig resa i bra fart. Men Åke ville ha full fart vilket det också blev i huvudsak hela vägen. Nu återstår bara lite lätta pass så att man inte rostar ihop före den 21 augusti.

Matrunda!

Tidigare i veckan hade jag räknat ut lördagens 20 milare. Väderprognosen talade om mycket, mycket regn. Men på fredagskvällen talade spåmännen om lite. Och vi fick ett fantastiskt gott väder i 17 mil för att sista timman drabbas av hård men uppfriskande nederbörd. Vi var 6 PBP aspiranter som drog iväg + klubbens nye ordförande och fotografen Björn. Benen kändes pigga och ville väl sprätta iväg men eftersom ordföranden var med i gänget så blev siktet mer istället på matraster, pizza, kaffe och bulle mm. Det blev en riktigt myspysig tur med mycket utrustningssnack inför frankrikeäventyret.

En månad kvar till PBP:

Nu är det nära! Vad mer finns att säga, huvudet är fullt av tankar angående utrustningslistan. Just nu funderar jag mest på vilken framlampa jag ska välja. Har en bra pannlampa men som alla pannlampor är den snudd på oanvändbar vid regn. Lyser mer på regnet än på vägen. Är det någon som har tips på bra cykellampa helst med vanliga batterier. Annars har det varit så mycket snack om hälsenor i randonörleden att jag änna själv tycker att det börjar kärva runt hälen. Men det är väl bara som det ska vara så här fyra veckor innan start. På måndag är semestern slut och touren också slut. Himla spännande och bra ettaper de senaste dagarna. Under semestern har jag lyckats klämma in en och annan tur mellan segling och kalas. Om det inte regnar i morgon bitti så får det bli ett 20 mila breve med HCK.

Konkurrensen hårdnar!

Frun såg ett TV-program om Vätternrundan här om kvällen. Hon som alltid varit intresserad av att springa. Jag skulle nog ta och köra den där rundan sade hon. Sagt och gjort: konkurrensen om träningstid startade omgående. Vem var det som var tvungen att ta bilen till landet och handla tunga matkassar på vägen. Vem var det som fick en härlig träningstur på nio mil. Bra kört gumman!

Semester

Midsommarfirandet blev en traditionell klassiker där sillen och nubben fick konkurrera med lekar och spel. När jag nu i efterhand ser en bild så syns det tydligt att träningsabstinensen plågar mig. Närmare en cykel än så här kom jag inte under helgen.

I dag blev det en fin tur, stack från Malö vid nio och tog mig över Ljungskile och Backamo till Gbg.
Snittet blev inget vidare, ägnade mig mer åt min nya leksak Garmin 800 än att cykla.

21.49

60-mil med start på torsdagsmorgonen klockan 7 på Statoil i Backa. Kanonväder var utlovat och kanonväder blev det. HCKs randonörkansli hade lagt in ytterligare två startider denna dag. Klockan 15.00 drog det iväg ett tiotal och klockan 18.00 ytterligare några. Men klockan 7 var det säkert 20 personer som skulle ta sig an de 60 milen till Eda glasbruk uppe vid norska gränsen.

En fin sydvästan gav stöd i ryggen norr ut. Inledningsvis hade jag funderingar på att helt koppla loss från alla grupper och ta mig an resan i mitt eget tempo. Men det gick så lätt och fint i den nio-grupp som formerade sig på direkten. Jonas och Sofia, tre retrorandonörer med Aron i spetsen, Kanderholm, Pennman, Gunnarsson och jag. Vid första stämplingen i Ljungskile var vi faktiskt tvungna att kolla så inte minimitiden underskridits De flesta hade bokat övernattning uppe i Värmland och tyckte väl att de kunde ösa på lite. I Uddevalla kopplade Jonas och Sofia loss, strax dessförinnan hade Kanderholm valt att ta sitt egna tempo. Den kanske enda svårnavigerade punkten på banan är min kära gamla hemstad Uddevalla, inga problem, kan cykla sovande här igenom. I Bäckefors var det Lunch nummer 1. mackor, banan och dricka. Nu började retrorandonörerna bli lite slitna. Kör ju på cyklar med utrustning som ser ut att komma från sekelskiftet 1800-1900.

Avsnittet mellan Bäckefors och Årjäng är riktigt tufft och slitsamt. Långa hårda backar upp och ner mest hela tiden. Gunnarsson och jag tarmpar nog på lite hårdare än vad vi är skapta för. Maskinen Pennman verkar oberörd men hungrig är han i vart fall framme i Årjäng. Där blir det en god mosbricka med tillbehör på stadens grill. När vi kör vidare märker jag att Pennman fått med sig grillen från Årjäng. Efter bara en halvmil beordrar Gunnarsson oss att köra vidare, ska "sova" säger han. När en rutinerad gammal kustjägare säger så då måste man åka vidare även om jag själv inte hade haft något emot att ta mig en lutare på maten. Jag får fart på benen igen och börjar fundera på om det kanske är möjligt att klämma denna krävande 60-milare under 24-timmar. Hade vart roligt och med Pennman som dragdjur kan det gå. Pennman är en GRYM cyklist. När snabbåkarna på Vättern resonerar om hur de ska klara sub 7 eller 8 så säger de alltid - "har vi med oss Pennman så kan det gå" Eller man kan läsa på forum efter en lyckad sub- sattsning "utan Pennman hade vi inte klarat det". Penmann har dock aldrig kört längre än 40 mil förr. Ett osäkert kort mellan 40 och 60 alltså. Det är då mitt i natten som tiden bara rinner iväg, det är då som det kan ta en halvtimma att sätta på sig en pannlampa.

Hur som helst så matar vi på till Eda glasbruk, fångar en äldre man i en trägård för påskrift. Han är både nyfiken, pratsam och noggrann. Det första exmplaret av människa som vi nu stöter på som lite misstroget försöker förstå vad vi gör. "Från Göteborg i morse - hit - och nu tillbaka igen, säger ni???"

När vi vänder tillbaka söder ut får vi vinden emot, ganska tungt här och där, Det är också på denna sträcka ner till Årjäng igen som Pennman riktigt kommer till sin rätt. Han verkar nästa trivas med att ligga i fronten och bara mosa på. Efter Årjäng lägger sig vinden nästan helt och resan söder över fortsätter under bästa tänkbara förhållanden. Varmt och gott, sätter inte på arm- och benvärmare förän framåt midnatt. Någonstans mellan 45 och 50 mil tar vi en liten bensträckar. Pennman som är en bra kamrat men en ganska tystlåten kille låter mig då förstå att han har lite skav i baken. Efter ytterligare några mil ser jag att han drar i byxorna och fixar med sittställningen. Jag rullar upp och följande nattliga konversation följer. "Jag har en burk Assos, vill du ha en klick. Nä jag har risifrutti.--- I baken??--- Jaså är det rumpsalva." Det blir inte mer sagt om detta och kanske det enda tecknet på Pennmans orutin mellan 40 och 60 mil. Bättre cyklist har jag aldrig kört med. Åke "Loket" Haraldsson kanske men han har pajat hälsenan. Hoppas verkligen han får ordning på den snabbt.
När vi rullar in på macken i Hisings Back har solen just gått upp. Bättre kaffe än detta har jag aldrig druckit.

40 mil med hårda gubbar!

Lördagens 40 milsbreve i gott cykelväder blev en bra prövning. Efter den gemensamma starten av ca 25 randonörer grupperade sig deltagarna pö om pö. Jag hamnade med Pennman, Aarnseth, Dr Bike och Kanderholm. Den norr 40-milaren är känd för många och hårda höjdmetrar och backarna är kanske tuffast i början av loppet, innan man blivit varm. Efter si så där 12-13 mil får Pennman en punka. Aarnseth, Pennman och jag fixar med punkan medan GPS-grabbarna trampar på lite försiktigt tryggt förvissade om att loken lätt kommer ikapp. Och ikapp hade vi säkert kommit så småningom om vi inte ganska omgående blev stående i Taberg sökande efter rätt väg. Färden går vidare till Tenhult och Vaggeryd. I Vaggeryd fick vi säker vägledning av ortsbefolkningen och trampade glatt vidare. En underbart vacker liten skogsväg tar oss söder ut. Efter en halvtimma tar asfalten slut? Efter det att vi konsulterat en svampplockar förstår vi att vi kommit utanför kartbladet och enda sättet att komma rätt är att trampa tillbaka till Vaggeryd för att där finna ny och bättre bäring ut. Äntligen kommer vi på rätt spår. Pennman och Aarnseth har kört på hårt hela tiden men nu slår det gnistor om hojarna och i ett nafs är vi framme i Gällstad. Loken måste ha kol och det blir en skön matrast med Kebabtalrik. Sedan är det full fart resten av vägen till mål, lite lurigt med vägval här och där men inga fler felkörningar blir det. Rullsnittet blir riktigt bra på denna krävande bana och totalsnittet inte så tokigt med tanke på alla navigeringsmissar vi hade. GPS-killarna har taget det lungt och fint men ikapp kom vi aldrig. De var en halvtimma före oss i mål.

Efter en god natts sömn drog frun och jag iväg med vår kära gamla segelbåt. Den låg på nåder på Tånguddens Marina och skulle sänkas på måndagsmorgonen om den inte var borta då, sa varvskillen. En frisk sydan blåste upp oss till hemmahamnen Malö på rekordtid. Själv känner jag mig lite stolt över att ha klämt 42 landmil och 40 sjömil på 32 timmar utan att ha förbrukat en enda liter bensin. MP har fått nya språkrör kanske de behöver ett nytt affischnamn?
PS
Kristian och Eva körde fantastiskt starkt och effektivt. 17.59 kanontid av Eva på en så tuff bana. Igår stretchade Kristian och i dag cyklar han till ett miljöseminarie i Norrköping!!

Öppna spjäll !

Kände att jag var tvungen att spänna bågen i går. HCK ordnar Tempotest en gång per månad och jag ville gärna ha ett hårt intervall. Det är en flack bana på 5 km x 2. Gabor är motor för arrangemanget. Det var hög klass och bra ordning. Gedigen tempostart med en kille som höll i sadeln, pipklocka och tidtagning. Fick faktiskt lite tävlingsvibbar men hade inte värmt upp riktigt och tyckte nog att de första 3-4 kilometrarna gick åt till att hitta rätt balans mellan puls och mjölksyra. Sedan var jag igång och loppet kändes helt ok. Jag fick iofs 26 sekunder sämre tid än på KM 2009. Då var jag nöjd med blodsmak igår nöjd utan dylik bismak. Några av åkarna imponerade stort. Maria H, veterantjej slog mig rejält. Och Thomas W en äldre veteran körde helt fantastiskt fort speciellt med tanke på en relativt upprätt sittställning. Helt grymt bra kört av båda. Det var ca 20 personer som ville känna på formen denna soliga kväll. Värdet av att vara med i en stor cykelklubb med många strängar på sin lyra blir uppenbart. En av klubbens hovfotograf Kjelle "sub 8" Bengtsson levererade bilder som jag i vanlig ordning snott till mig.

Solen och 30 mil

Klockan 6 rullade jag rakt igenom ett lite kyligt men soligt Göteborg. Prognosen sade 20 grader fram på dagen men nu var det bara 7. Stan är så lugn och skön på morgonen knappt någon bil och röda ljus är bara en information om att det är en korsning.
20 - 25 personer hade samlat sig på Premmacken i Frölunda för att ta sig an lördagens breve. Några superveteraner blandade sig med premiäråkare som ville ha sig en långtur inför Vättern och så alla PBP-asbiranter. Turen går söder ut mot Fjärås för att där gå nordost ut till Borås och så söder över mot Svenjunga och så åt väster mot Varberg och så till Kaffet på Premmacken.
Vi tog det lugnt och fin i flera mil. Precis när vi börjat få upp ångan så dök det upp en hemlig kontroll i skogen. Det var några HCKare som ville bjuda på kaffe och bulle. Visst det satt som en smäck. Här åkte också en del förstärkningsplagg ner i bagaget. Efter halva distansen blev det bestämt att vi skulle äta pasta i Svenljunga. På en riktigt gemytlig liten restaurang beställdes 7 spagetti med köttfärssås in av Eive. Effektiviseringen hjälpte inte mycket Detta var ett ställe som inte körde in något i micron. Efter lite drygt en timma hade vi petat i oss en kanongod pasta. Vi rullade på i hyggligt tempo men sedan skulle det ätas glas i Åsa, och det smakade också kanon. Vid kaffet på Prem i Göteborg var vi rätt nöjda med ett rullsnittet på ca 30. Ett riktigt kanonväder, mat och trevligt sällskap hade avnjutits under 12-13 timmar.

Glad Påsk!

Nu är det riktigt goa cykelvädret här! Gjorde en 20-milare i lördags, mycket skit från blöt vägbana gjorde cyklingen lite komabetonad. Men med mycket gott sällskap gjordes turen till en ganska kul och i huvudsak angenäm upplevelse. Satt nog på hjul i 18 -19 mil. En av killarna ville inte gärna bli smutsig i ansiktet och spårade därför i bortåt 15 mil i fin 30 fart. Vi stämplade bland annat på kärnkraftverket Ringhals och alla kände sig ovanligt energistinna reste av färden. Sedan såg jag på Happys forum att det ryktas om att Sverige blivit tilldelade ytterligare platser utöver de tidigare 112. Det ska ha tillkommit 30 Vilket då gör 142. Klubbens starkaste kille som ofta knäcker en eker har plats 140 och verkar inte helt ointresserad av en augustitur i Frankrike.

Första brevet - en bra genomkörare

Det första brevet 20 mil norr ut var en bra genomkörare. Resan går upp över de bohuslänska öarna Hisingen Tjörn och Orust. En fin tur. I lördags var den dessutom kryddad med en fin motvind ända upp till Ellös för att sedan ge de ömmande benen stöd i ryggen de 10 milen som återstod hem. Vi var ca 30 startande. Populationen delade tidigt upp sig i ett par tre grupper för att så småningom bilda mindre fraktioner. En del gamla rutinerade randonörer visade riktigt fin PBP- form även en del nya var överraskande starka. Själv hänger jag med hyggligt men det återstår en del jobb för att fixa till den återhämtning och hårdhet i musklerna som en längre distans kräver.

Här sitter några och tankar och tänker och snackar. Vilken färja hinner vi med om vi kör nu? Bilden är snodd från Kjell"sub8"Bengtsson som har fler fina bilder på sin blogg.

Ut ur kammaren!

Nu är vintern slut! Efter enbart cykling till jobbet i promenadfart över isiga cykelbanor och mer eller mindre slitsamma pass i källaren är det väl dags att komma ut. Nästa helg 9/4 går det första breveloppet 20 mil upp över öarna Tjörn och Orust. Om man nu inte är MTB frälst så är all egentlig träning förvisad till T-kammaren. Jag brukar räkna 3 mil för en timmas träning, i år har jag hittills petat undan 135 mil.

I dag var det premiär för Pinnarelon min gamla trogna räser som jag använder som jobbcykel när vädret är bra. Cykelbanorna är allt jämt grusiga här och där men det är en fröjd att sitta på räser igen. Min mycket billiga vinterhoj "Yosmite" hänger med men inte är det vare sig fart eller komfort i den. Jag har 7 km enkel väg till jobbet och fick lite goa vibbar i dag när en kille på räser drog förbi mig i 35 knyck på Delsjövägen. Jag kunde naturligtvis inte låta honom få dra resten själv. Kul och så blir det ju lite cykelsnack också.